superior

Ärlighet varar längst. Det här var inte ett arrangemang med hjärta och själ. Denna skrift kan säkerligen föra tankarna till en bitter insändare signerad av ”arg mamma” i lokalposten.
Det skiter jag i, då får det väl vara så. Två ord: organisera mera.

Superior Race (FF-Sprint 4 km 16 hinder), ett av många så kallade Obstacle Race som ploppat upp på senare tid. I detta fall är TV4-Gladiatorerna ett större dragplåster då dom agerar bromsklossar innan målgång. Att arrangemanget ägde rum och var i samverkan med Fitnessfestivalen i Göteborg gjorde givetvis också sitt.

Ganska snart efter att jag anlänt till Fitnessfestivalens område blev jag bemött av en då okänd herre. Hans namn var Per och en av grundarna av tävlingen Toughest. Roligt att stöta på en sådan profil, han kände igen mig då jag tidigare skrivit ihop en text om hans skapelse ifråga och om mitt utförande av det. Är du nyfiken så finns det HÄR. Vi snackade lite om både ditten och datten gällande Obstacle Race i allmänhet och om Superior Race i synnerhet.
Vi delade våra tankar kring dess upplägg och säkerhet. Hur bra snitslat skulle det vara? Fanns det gott om funktionärer ute på plats? Hinder över vatten kan alltid bli komplext. Skulle det finnas dykare och gummibåtar till förfogande? Hade någon muddrat vattnet innan? Ett cykelstyre i skallen eller en taskig landning i en kundvagn vore ju ingen succé precis.

Jag tänker inte på mig själv nu, har aldrig innehaft en aura av Safety First-tänk. (Det samma kanske gäller för arrangörerna). Personligen köttar jag bara på och skiter lite i vilket (man är ju en idiot). Men det var ju trots allt fler än jag som deltog. Som dessutom hade betalt något mellan 695-795 svenska riksdaler!? För en sådan summa anser jag att man besitter rätten att faktiskt förvänta sig ett arrangemang av toppenkvalité. Att det ska vara väl uppstyrt från start till mål och sannerligen heta duga! I sanningens namn så gjorde det tyvärr inte det. Det hette Superior Race och hade sina brister både inom säkerhet och upplevelsevärde.

oleeee

Loppet innebar bland annat att ta sig fram bland bildäck, krypa under taggtråd och dra sig upp för en brantare ramp med ett rep till sin hjälp. Jag skall absolut inte förneka att det var skoj att ta sig igenom jippot men på något vis var det svårt att inte jämföra det hela med Toughest som var många snäpp bättre i alla bemärkelser. Det var få funktionärer, taskig markering av banan. Var vid många tillfällen svårt att urskilja vart man skulle ta vägen. En del hinder saknade helt och hållet en funktionär på plats och jag funderade på vad som kunnat ske om deltagare föll ner i det iskalla vattnet och i samma veva haft svårt för att ta sig upp? Det var mycket som kändes hastigt och lustigt denna eftermiddag. Ett hinder låg redan nere för räkning och var obrukbart precis tätt in på starten, då tillhörde jag ändå första startgrupp så vem hade hunnit vara där och pillat. Funderade först om det rörde sig om en gåta? Ett annat hinder att diskutera var ett rep där man skulle dra sig uppför på 4-5 meter. Inte ens en liten persisk matta till dämpning syntes till utan det var ren och skör asfalt som skulle ge svar på tal vid misslyckande.

oleeeeee2

Fire Rings i alla sin ära men med en diameter stor nog för en elefant eller två, varför? Skulle det vara svårt att ta sig igenom dessa eller var det ett lockbete för att få fler anmälda? Kanske var ringarna rent av lånade från Cirkus Scott? Fick inte riktigt ihop ekvationen, ett mer meningslöst hinder har jag sällan stött på. (Kunde likväl varit trafikkonor) 
Jag lider med publiken som tittade på vid flertalet moment. Egentligen lider jag med de som tittade på vid alla moment för det saknades faktiskt action. Gatloppet mot Gladiatorerna hade förvisso sin charm, där det bjöds på lite show, fart, fläkt och förnedring.

Ett visst underhållningsvärde tillgodosågs. (Förutsatt att man var en betald gäst på mässan). Annars var det inte mycket ögongodis för publiken att beskåda.

Hinder över vatten låter också spännande men det blev aldrig speciellt intressant. Ett fåtal hjältar tog sig an de ofantligt svåra kruxen över ån på ett korrekt utfört vis. Stor eloge till dom! Enligt regelboken var det faktiskt okej att klättra ovanpå självaste ställningarna vilket 96,2% eller fler gjorde. Med tanke på att svårighetsgraden tillhörde världsklass hade kanske ett mer lämpat hinder varit att föredra som fler än 3,8% var kapabla till, om man nu nödvändigtvis vill ha med just vatten i leken? De få som var duktiga på riktigt gjorde som sagt ett tappert försök, några löste uppgiften vilket gav applåder, tjo och tjim! (Jag var inte en av dom, applåder, tjo och tjim hade jag gärna gett vid iakttagelse men en så kallad hjälte var jag ej)

För övrigt kan jag tycka att det var lite tramsigt när människor från diverse ”Teams” med sponsorer och fan hans moster inte försökte sig på ”the real deal”. Dvs istället myglade med hinder, straff och genvägar. Syftar inte bara på vattenskräcken ovan utan i största allmänhet. Vem försöker ni lura egentligen?

Racet hade som sagt ett ganska saftigt pris. Visst, det ingick fri entré till Fitnessfestivalen på söndagen (om man hämtade ut sitt startkuvert vid specifik dag/tid). Oj, jag glömde nästan säga att man fick, som de själva nämner ”En exklusiv SR-OCR keps” jag fann då aldrig den där kepsen speciellt exklusiv och om någon mot förmodan skulle vara sugen på den så får ni höra av er till städpersonalen på Svenska Mässan. (Växeln: 031-708 80 00)

oleeee

Jag var en person (ni läste rätt) men sprang för två lag, intressant tillvägagångssätt Endast min egen närvaro fysiskt men rent mentalt fanns både Team Baws samt Team InspirEdh med mig. För den som vill bli inspirerad, motiverad och fascinerad rekommenderar jag varmt ett besök på www.inspiredh.se (ett inflik av värde). Tag en titt på länken, därefter blir det enkelt att förstå anledningen till att mina ben fick sig en påminnelse om frihet och tacksamhet i stunden som var och gav extra boost (låt oss kalla det perspektiv).

Mina förutsättningar höjdes avsevärt då jag sprang med första klungan som kan jämföras med ”första klass” dvs fördelaktigt. Ingen risk för eventuella köbildningar á la ”Toughest” som jag fick dras med en hel del senast. Antar att många grupper fick smaka på just känslan av att köa i de senare starterna vilket givetvis blir än mer kännbart i en sprinttävling.

Att gå i mål var som att få ett Kinderägg (i vart fall i efterhand), en riktig överraskning. Ramlade in på en 17:e plats på tiden 23:53 utan en endaste celsius i kistan. Resultatet blev bekräftat ett halvdygn senare pga av strul med tekniken (ironins öde?). Top Twenty blev hur som helst ett faktum. Overall var det hela småskoj men det kunde och borde varit mycket mer organiserat och uppstyrt.

Vill klargöra att detta är en skrift specifikt om Suerior Race FF-Sprint i Göteborg. Jag har ingen aning om hur tidigare arrangemang sett ut och vet således inte heller hur kommande vill te sig.

Nästa event sker i vår kära huvudstad och går av stapeln i februari under namnet ”Dark and Cold”. För att anmäla dig, klicka här: 
http://www.superiorrace.se/dark&cold.html

DELA
Är en äventyrlig världsmedborgare och ett energiknippe som ofta ler åt inget alls. Högskoleutbildad copywriter med en förkärlek till ironi. "Det finaste och mest värdefulla man kan ge en annan människa är sin tid, glöm aldrig det" @leggeluring

1 KOMMENTAR

  1. Jag var där som publik och det var tydligt att det var många saker som brast. Den första startgruppen sprang fel, därefter snitslades en bana som de sen ändrade igen! Inte så genomtänkt. Jag är nyfiken på hur Superior får lov att kalla sig ”Nordens största hinderbana” som det stod på ett stort plakat vid vattenhinderna? Det var ju inte så många som deltog ens, utan är ju betydligt fler på Viking och Toughest. Verkar vara en skämtorganisatör.

LÄMNA ETT SVAR

Skriv kommentar!
Ange namn