Hendricks

Många skyller GSP:s paus från sporten på Hendricks. De menade att den djuprotade anledningen till varför mästaren valde att ge upp bältet var för att Hendricks i deras möte egentligen hade vunnit matchen. D. White var först med att kasta affischpojken under bussen.

”Does anybody here think that Johny Hendricks didn’t win the fight?” Hördes av presidenten från 167:ans avslutande presskonferens ….. ”I’m blown away that Georges St-Pierre won that fight. And listen, I’m a promoter. He’s the biggest pay-per-view star on the f–king planet for me, and I still don’t think he won that fight“.

En gång i tiden

När Lennox Lewis mötte storebror Klitschko för över tio år sedan, innan hans politiska åtaganden. Innan brödernas segertåg över allt inom tungviktscenen, så mötte Ukrainaren, Det brittiska Lejonet. I vad som skulle bli den sistnämndes sista match, och den förstnämndes sista förlust.

Ironisk hur saker och ting fungerar ibland. Lewis pensionerades sig direkt efter matchen och kritikerna började spekulera i, att om det inte hade varit för cuttet över Klitchkos öga, och att om matchen hade fortsatt så hade det lett till en förlust för britten. Om det nu är sant eller inte kommer vi aldrig att få veta. Vad vi vet är att när matchen bröts i vilan mellan den sjätte och sjunde, så låg ukrainaren före med poängen 58-56. Vad som är otvivelaktigt är att den dagen signalerade slutet av en era inom boxningen. Även om det gamla lejonet hade vunnit matchen så hade han fått nog. Han var inte hungrig längre. Han behövde inte sporten längre. Han fick nog helt enkelt. Sa nej, gav upp bältet och gick därifrån.

Liknelserna mellan Lewis och den ärrade veteranen St. Pierre kan göras ur ett historiskt karriärperspektiv till världens ände. Vad som är intressant är dock huruvida Hendricks lyckas vinna på lördag eller inte och staka ut en lika ljus framtid som sin ukrainska medpart gjorde. För det är där vi är med Hendricks, eller Bigg Rigg som de kallar honom. En briljant brottare med en av de mest fruktade vänstermissiler sporten har skådat.

En stilstudie

Vi måste prata lite mer om den där vänsterloopen. En slägga till vänsternäve som kan skicka en person tvärs över buren. Som skickade den eviga tvåan Jon Fitch, en fighter som kommer att gå ner i historien som en av de bästa inom divisionen. Bara sekunder in i deras möte så skickade Hendricks honom som sagt tvärs över buren.. Han gjorde samma sak med den elitklassade Kampmann. Träffade honom när han med fart hittade honom med vänsterkroken och skickade honom flygandes, med bakhuvud och rygg studsande i mattan vid fall. En nästan identisk upprepning, ram för ram, av Jon Fitch matchen. Han har skapat en karriär baserat på den kroken. Ett vridmoment så imponerande att tankarna går tillbaka till Iron Mikes glansdagar. Men det stannar inte bara där med Hendricks.

Det som är mäkta imponerande med honom är inte bara hur hans utvecklingskurva inom ståendefightingen har sett ut genom åren. Inte heller, hur han gått från att varit en hyllad collegebrottare till den hårdslående knockoutartist, utan hur han aldrig glömt basen till hans framgång.

Om vi lärt oss något från tidigare Hendricks matcher och i synnerhet från titelmötet så är det att om motståndaren inte sätter upp sina nedtagningar så är det väldigt svårt att ta ner Bigg Rigg. Om Hendricks har med sig sin bas och balans så är det en oerhörd bedrift att lägga honom på rygg.

Den tillit och självförtroende Hendricks har gentemot sin brottning gör att han kasta vänsterkroken flera gånger jagandes sin motståndare utan att bry sig om konsekvenserna av ett eventuellt skjut och nedtagningsförsök. Han behöver bara träffa en gång med vad som är det enskilt största ståendevapnet just nu i divisionen. Ett starkt uttalande, visst. Men ett som både Kampmann och Fitch skulle hålla med om.

And the new champion…

Han har inte bältet än. På andra sidan kommer Robbie Lawler att vänta. En fighter som har haft ett uppsving i karriären de senaste åren och i och med sina senaste matcher verkligen visat att all beröm och hyllning som han fick under åren som the next big thing under P. Miletich ledning inte var förgäves. Underbarnet har nu blommat ut och han kommer att vara beredd och hungrig nu på lördag i Dallas. En person som själv haft en karriär som varat över tolv år och som nu de senaste åren lyckats ta sig tillbaka till toppen av organisation där han slogs som tonåring. Han har alltså lyckats med bedriften att ta sig till toppen av welterviktsberget, ett berg bestående av absoluta mördare. Vi får se om om han lyckas hålla sig kvar där. Under de starka ljusen. Om han lyckas undvika missilen eller inte.

För bakom Hendricks vänster så finns det bara mörker.

/Millad Salehivand

DELA

LÄMNA ETT SVAR

Skriv kommentar!
Ange namn