EDH1

Jag skulle kunna börja med att lassa fram gamla bilder från olyckan, sjukhuset eller på alla skruvar, stag och rullstol men det är inte alls i fokus denna gång. Jag måste börja någonstans och det sträcker sig ändå tillbaka ett år till den tiden. Jag satt fortfarande i rullstolen och fick höra om något som kallades Tough Viking. Min första respons var:

”Va fan, varför startar dom något så fett nu för?”

Innan olyckan var jag aktiv med allt vad det innebar och kunde utföra aktiviteter när jag ville. Bockade av något multisportrace, en svensk klassiker och började väl snegla åt triathlon-hållet. Jag var kanske mer för att genomföra ett lopp än att vinna och det krävdes ofta timmar av träning, förberedelser och utrustning. Något jag i och för sig gillar men jag kanske tog det mesta med en klackspark och sökte mig mer åt roliga aktiviteter. Att springa, hoppa, klättra, simma, dyka och åka bräda i alla former var ju så mycket ”lättare”. Det var kul hela tiden och ändå träning samtidigt.

Så nu! Efter en klätterolycka och ett fall på nästan tolv meter som resulterade i två krossade fötter, bruten rygg, och rullstol så startar något som kallas för OCR, Obstacle Course Racing. I vilket fall kom det till min kännedom under denna period. Där av min reaktion…

Det var ju som klippt och skuret för en annan och jag var bara tvungen att få se detta spektakel. Jag packade väskan med blöjor och katetrar, beställde färdtjänst och rullade in i ett hav av människor i Slottskogen. Väl där fick jag se den idag omtalade Rampen. Mitt huvud gick i högvarv och det bara spratt i kroppen av önskan att få vara med. Så där och då, sittandes i rullstolen lite halv go på morfintabletter sa jag tyst till mig själv:

”Där uppe skall jag stå en dag!”

Nu ett år senare fick jag min chans och jävlar vad jag skulle ta den. Så länge jag lever kommer jag aldrig glömma det ögonblicket när jag slet mig över kanten.

RAMP

Det var jag, brandmannen Henke och den äventyrslystne Patric Olé som körde i ett tremannalag, Team Baws. Vi hade alla våra styrkor på olika hinder och tillsammans stod vi alla tre på toppen av rampen och som segrare i mål. Vi hjälpte och pushade varandra. En positiv faktor i denna typ av tävling.

Jag var siste man av oss att göra ett försök på rampen och jag stod med ett helt gäng tappra och jäkligt leriga deltagare nere på backen och ser upp på toppen av den branta jäveln. Jag var så laddad så jag bara körde direkt.

*Pang* sa det!

Halkade till direkt och tog några skeva steg innan jag kraschade och körde en faceplant, kanske halvvägs upp rätt in i rampen. Samtidigt som jag haltade tillbaka så slog det mig…

För ett år sedan satt jag ned i smärtor och kunde inte gå. Med en jäkla vilja, inställning och positivitet har jag tagit mig så här långt. Familj och vänner stod på sidan och hejade på. Det är nu jag ska bevisa för mig själv och för alla andra vad som är möjligt. Jag bet ihop, laddade om och sen tog jag första steget på en av mina härligaste minnen från det senaste året. Med några snabba steg och ett kasst når jag repet som hänger ned och jag tänker att aldrig i mitt liv skall jag släppa taget.

Mina kamrater hänger över kanten med en hjälpande hand men jag är så inne i min egna värld och hade slagit på krigare-fejset samtidigt som jag vrålade och drog mig över kanten. Det var så mycket mer än ett hinder under loppet, det var en milstolpe på resan och vägen tillbaka efter olyckan.

Sista biten genom isvaken och 10.000 volts-kablarna så gick jag på ren vilja och lycka. Egentligen log jag hela vägen för det var så förbannat kul. Just detta har dom lyckats med i denna genre av lopp och tävling. Det är så kul att du liksom glömmer av att du nästan har sprungit en mil och krigat dig genom över 20 olika hinder. Just detta är det fantastiska med Obstacle Racing. Kul, utmanande och för alla.

Jagar du efter medaljer och tider så kör du individuellt. Vill du hänga med polarna och göra något ball tillsammans så kör du ett lag som tillsammans hjälper varandra. Eller också så vill du få ett kvitto på hur långt du har kommit med din rehab och letar gränser, ser vad som är möjligt och ger dig själv möjligheten att bocka av årets härligaste utmaning likt mig.

Detta är verkligen något för alla. Även en publiksport och ett häftigt event. För en annan är det nog bara början. Man säger ju att den bästa träningen är den som blir gjord så varför inte ha kul samtidigt?!

Tack Tough Viking för en fantastisk upplevelse och ett väl genomfört arrangemang. Jag säger som alltid:

”Kan jag, kan du! Så sluta grubbla, kör bara”

..men glöm inte av att le så jag kan se dig i leran nästa år!

 

Anmäl dig till nästa Tough Viking som äger rum i Stockholm, Hagaparken nu den 9:e maj!
http://toughviking.se/stockholm-9-maj-2015/

 

DELA

1 KOMMENTAR

LÄMNA ETT SVAR

Skriv kommentar!
Ange namn