edhigh

Ni vet känslan när man är så laddad och exalterad inför något att man inte kan sitta still och nästan studsar runt av förväntningar? Precis som ett barn som inte vill gå och lägga sig dagen innan sin födelsedag och när man väl gör det så går det inte att somna.

Det var jag, dagen innan Wings for Life world run-loppet.

Det var för nästan ett år sedan som jag fick höra om den här nystartade unika tävling. Jag minns att jag tyckte det lät helt fantastiskt med ett lopp där fokus är att springa för dem som inte kan och att alla pengar går oavkortat till ryggmärgsforskningen.

Att det var ett globalt lopp som skulle starta samma tid världen över i 35 länder samtidigt och där alla deltagare skulle gå i mål. Det var verkligen för alla och man kunde rulla, gå eller springa. På den tiden satt jag fortfarande i rullstolen, relativt nyskadad efter en klätterolycka som resulterade just i en ryggmärgsskada. Där och då blev det ett mål. Jag skall delta i loppet nästa år.

Det har varit ett långt år med operationer, läkarbesök och oändligt med rehabiliteringstimmar. Färdtjänstresor, sjukhus, och korttidsboenden, men jag hade mitt mål och nu var det äntligen dags!

Jag hade startat ett lag och dragit ihop ett gäng på 30 personer bestående av vänner och familj som tillsammans skulle bidra och delta i loppet. Jag bjöd hem en stor del av ”Team inspiredh” för lite uppladdning och en övernattning hemma hos mig dagen innan. Mest för att ingen skulle missa den tidiga starten kl. 05:00 då vi skulle bila från Göteborg till Larmtorget i Kalmar där starten skulle gå, men också för att hålla alla på plats då vi normalt sett brukar lämna klubben på Avenyn vid den tiden en vanlig lördagsnatt haha.

Mitt tidigare rekord efter olyckan var 8km löpning i ett hinderbanerace helgen innan och nu skulle jag gå för milen. Det var uträknat att om man kom över Ölandsbron skulle mållinjebilen komma ifatt oss efter en timme och tio minuter. Så med denna fina uppladdning så dök jag i mitt löparset, slängde in väskan fylld med blöjor, katetrar och lagtröjor. Det var verkligen ett gäng trötta själar som kröp in i bilarna och satte siktet på Kalmar.

Väl framme möts vi av strålande sol, resterande lagkamrater och en fantastisk stämning på torget. Anledningen till den extremt tidiga starten var för en uppföljningsintervju med Nyhetsmorgon. Anna Brolin skulle intervjua både mig och Marcus Hellner inför loppet som skulle starta kl.13:00.


(se även tidigare klipp från tv4-studion HÄR)

edh1

Sist jag hörde något om Hellner så låg jag med dubbla gips på sjukan, ett blått och ett gult på sjukhussängen och kikade på OS från Sochi. Dom hade nyligen opererat mina fötter och skruvat fast dem med över tjugo skruv. Så det var inte konstigt att jag stod på torget med det bredaste leendet och överlycklig att få vara en del av detta arrangemang. Träffa alla dessa härliga människor och få berätta om sin resa och vägen tillbaka.

Efter gott tugg med gänget så började det närma sig start och vi alla hamnar i våra startgrupper. Så när vi står där, flera tusen personer och klappar händerna i takt så kan jag inget annat än att tänka tillbaka.
För ett år sedan så krossade jag båda fötterna och bröt ryggen i en klätterolycka, ett fall på 10, 12 meter. Det resulterade i en ryggmärgsskada, känselbortfall och rullstol. Vilken jäkla tur jag har haft! Ja, jag har ont dygnet runt. Ja, jag bär blöja och får pissa med kateter men jag får också vara en del av detta, jag lever!

När jag träffar Niclas Rodhborn och hans bror Jesper som är med och arrangerar detta fantastiska lopp så pratar vi lite om hur millimetrar spelar så stor roll. Jag och Niclas har båda brutit ryggen men jag går och han sitter. Men vi delar något!

En bra inställning, positivitet och en jäkla vilja. Vi väljer att göra det bästa utav våra inviduella situationer och blickar framåt. Den energin och inställning sitter i skallen och ingen annanstans. Vi alla har olika situationer att lösa och inviduella mål att nå och tillsammans kan vi nu alla tävla på lika villkor, samt bidra till ett fint ändamål.

Pang!

Nu tog vi alla världen över vårt första steg mot en ljusare framtid där förhoppningsvis alla en dag får möjligheten att gå igen. Varje gång jag pushar kroppen så skriker den: -”Nej, nej, nej” men det finns inget stop. Jag ler, team inspiredh ler, ja hela Kalmar ler just nu. Vilken fantastisk stämning. Vi letar oss sakta ut ur stan och upp på Ölandsbron… Som för övrigt börjar med en uppförsbacke haha. Väl på toppen möts du av en lååång raksträcka som slutar i horisonten. Man går på ren vilja och tutandet från bilarna som sakta glider förbi men varje gång det var tungt så behövde man bara påminna sig:

Vart var jag för ett år sedan? Varför är vi alla här och springer? Sen kommer publiken igen och jag ryser när jag rundar första kurvan efter bron. Jag ryser nu när jag skrivet detta för jag får tillbaka känslan. Publiken lyfter oss förbi enmilsskylten, så man sträcker på sig och ökar hastigheten.

Jag har klarat mitt mål! Återigen, varför gör jag detta? Jo, jag springer för dem som inte kan och minns Niclas sista ord innan vi skildes åt:

-”Det är mycket häftigare målgång efter 13km, där är mycket mer publik”

Ja, tro fan jag ska gå för nytt rekord! Jag vänder mig om och ser fortfarande ingen bil, nu jäklar suger vi ut det sista och lyckas ta mig hela vägen till 15,64km innan mållinjebilen kör förbi oss.

Vi blir upplockade av bussar som en efter en kör tillbaka alla vinnare till Larmtoget. Det är just vad dom har lyckats med i detta lopp. Alla går i mål oavsett skada, hinder eller förutsättningar. Vi möts av ett hav av människor som klappar händer och hurrar. Man kom tillbaka som en vinnare och det var en magisk känsla som jag får svårt att beskriva i text men för er som var där vet vad jag talar om och för er som inte var där, så säger jag bara, nästa år!

edhand

En bra inställning med dåliga förutsättning slår en dålig inställning med bra förutsättningar alla dagar i veckan. Det står många av oss för och framför allt årets vinnare Aron Andersson som sitter i rullstol och som var ensam i världen att vinna i sitt land, rullandes. I vilket annat lopp kan alla tävla på samma villkor, för ett fint ändamål, där alla går i mål och åker hem som vinnare? Jag är så otroligt tacksam för den chansen jag har fått och vill ta vara på den. Att få vara med i detta arrangemang och delta var lika stort som när jag besteg Kilimanjaro på årsdagen efter olyckan.

Hela team inspiredh presterade över sin förväntningar och hela gänget var lika glada som en utekväll på Avenyn kl.05:00, men skillnaden är att detta var ett minne för livet.
Tack till arrangören, tack till publiken och tack livet för att jag får vara en del av detta!

Till nästa år ser vi till att dubbla antalet löpare och alla är välkomna att springa för #teaminspiredh

Vi ses nästa år om inte förr, skål!

ed2

//
Rickard Edh
www.inspiredh.se
@inspiredhofficial

Föranmälan, 8:e Maj 2016: www.wingsforlifeworldrun.com

DELA

LÄMNA ETT SVAR

Skriv kommentar!
Ange namn