Läs BAWS tidigare reportage om Rickard Edh HÄR

Den 23:e januari förra året befann sig Rickard Edh på en klättervägg i staden Göteborg. Något gick plötsligt fruktansvärt fel, han föll handlöst från en höjd på 12 meter! Med ett sådant fall kommer också konsekvenser. En bruten rygg, krossade fötter och förlamning av underkroppen var till en början ett faktum. Ett fall från högre höjd till en process som sannerligen heter duga. Från att inte kunna gå och besitta en ryggmärgsskada (inkomplett) till ett framtida mål snudd på att sikta mot stjärnorna. Vi snackar vägen från icke gångbar till 5895 meter över havet på under ett års tid. Målet är inget mindre  (läs högre) än självaste Kilimanjaro. Den afrikanska höjdpunkten eller ”The Roof of Africa” som det även kallas.
Med rätt inställning, positivitet och tålamod kan man nå sina mål säger Rickard. En resa och kamp från förlamning och rullstol till toppen av Kilimanjaro, är det ens möjligt?

Svar på tal: ”Man har inte misslyckats förens man gett upp”.

Rickard är åter på benen igen, detta utan varken rullstol eller kryckor som hjälpmedel. ”Det har inte vart en dans på rosor direkt”. Han har sedan olyckan återigen börjat klättra, jogga och utföra andra aktiviteter likt den äventyrare han är. Den stora dagen är nu kommen! Idag (fredagen den 16:e) svävar Rickard med vänner iväg till Tanzania för att försöka nå toppen av berget. Hur det kommer gå? Svaret kan läsas i en inspirerande skrift väl på hemmaplan igen men innan dess en intervju av skönare slag.

Du har minst sagt fått vara med om ett händelserikt år, går det ens att beskriva din resa med ord?

Hmm.. Jag har skrivit om vägen tillbaka i ett år snart men har ändå svårt att sätta ord på det, haha. Om det skall beskrivas med bara några ord så tänker jag direkt: Perspektiv, utmanande, acceptans och möjlighet. Man kan inte få något ogjort. Jag hade en jäkla tur och nu är jag i den här situation, låt oss ta vara på och göra det bästa av det. Jag ser oftast på mig själv som en lycklig människa :)

Positivitet verkar vara ditt största ledord, hur mycket har din inställning hjälpt dig?

En bra inställning med dåliga förutsättningar slår en dålig inställning med bra förutsättningar alla dagar i veckan. Jag vill hävda att det mesta sitter i skallen.

Att bestiga Kilimanjaro är ett mål du satt upp, när kom du på detta stordåd och hur har du förberett dig inför äventyret?

Jag tjötar hellre om delmål på vägen till något större, låt oss kalla det för en vision.

Min vän Christoffer och jag var på Mt Everest Base Camp tillsammans 2012 och idén kläckte han under ett besök hos mig på sjukan. Från rullstol till Kilimanjaro kom till där och då :) Allt ska bli som innan har jag kört på hela året och tagit ett steg i taget. Rehab, gym, gå, springa, klättra, hållit mig positiv och haft en bra inställning. Allt har ju varit förberedelser på en eller annan nivå, men konsekvensen av ryggmärgsskadan är känselbortfall, så rakad stjärt, 3kg blöjor och katetrar i packningen, det kan man ju annars kalla för förberedelser, haha :)

Med tanke på vad du varit med om och att olyckan skedde för bara ett år sedan kan säkerligen många anse att du tar dig lite väl mycket vatten över huvudet, hur ser du själv på det hela?

Jag är medveten om att det kanske är för tidigt och jag vet inte hur det kommer att gå men som jag nämt tidigare, löser jag det inte nu så löser jag det en annan gång. Som sagt, man har inte misslyckats förens man gett upp och att ge upp finns inte på kartan ;)

Vad väntar efter strapatserna i Afrika och hur ser du på framtiden?

Jag ser bara positivt och ljust på framtiden. Den är helt öppen i vanlig ordning och det är precis som jag önskar att ha det. Gillar inte alls att vara låst. Älskar känslan av att inte riktigt kunna ta på framtiden och ser fram emot vad som komma skall. Om någon hade frågat mig om min dröm så hade jag sagt att livnära mig på något som jag brinner och har passion för, gärna med ett fint ändamål. Den stora utmaningen i livet är väl att finna balans mellan kärlek, inkomst och välmående. Är ju trots allt sjukskriven och arbetslös så ett kneg till att börja med hade ju inte vart helt fel som start :)

Jag vill gärna passa på att tacka Aktivators som gett mig möjligheten att skriva om min väg tillbaka liksom afrikasafari.se som är vår researrangör. Vill även informera om Wings for Life World Run www.wingsforlifeworldrun.comsom kör ett lopp för en större mening där hela anmälningsavgiften går till ryggmärgsforskning. Precis som jag och mitt gäng gör med vårt äventyr. Vill man bidra till ryggmärgsforskning så finns en länk på hemsidan.

BAWS önskar Rickard med vänner ett varmt lycka till och hoppas att de kan stoltsera på toppen av Afrikas och världens högsta fristående berg den 23:e januari, på dagen ett år efter olyckan. För den nyfikne går det att följa färden på Instagram: Inspiredhofficial samt på Rickards sida: www.inspiredh.se

Flagga Toppen
En bild från Julafton där Rickard och hans bror står ihop med flaggan som förhoppningsvis skall vevas på toppen.
To be continued…

 

DELA
Föregående artikelDags att raka huvudet?
Nästa artikelKonstiga konstverk
Är en äventyrlig världsmedborgare och ett energiknippe som ofta ler åt inget alls. Högskoleutbildad copywriter med en förkärlek till ironi. "Det finaste och mest värdefulla man kan ge en annan människa är sin tid, glöm aldrig det" @leggeluring