PETTERDIA

Det smäller till. Plötsligt vaknar jag upp liggandes på golvet. Klockan visar 04:30 och chockat undrar jag varför jag ligger där. Försöker resa mig men benen bär mig inte. Faller ihop på golvet igen. Hjärtat bultar snabbt och svetten rinner från min panna. Jag lyckas dra fram min insulinpump som ligger under mig. Kollar blodsockernivån. 1.7. Ett komma fucking 7. Paniken kommer krypandes. Nu handlar det om minuter. Jag måste ta mig till köket och få i mig socker. Finner mig själv krypandes över mitt svarta golv bort mot kylskåpet och drar mig upp med hjälp av handtaget. Minuter handlar snart om sekunder. Får tag i en Gainomax. Sätter mig på golvet igen lutandes mot ugnen och sveper den i en enda stor klunk. Hälften hamnar utanför. Mina händer skakar. Måste ha mer. Med foten når jag min träningsväska som jag drar intill mig. Där i ligger det alltid godis. Öppnar Ahlgrens bilar-påsen med ett hastigt ryck. Samma sak där, hälften utanför. Äter så mycket jag hinner innan det svartnar för ögonen. Nu händer det, jag kommer svimma, kanske dö. Lägger mig på golvet och blundar i hopp om att allt socker ska hinna kicka in innan hjärnan stänger av. Ber till Gud. Svettas. Gråter. Vill ringa mamma men telefonen är borta. Ligger kvar. Ger upp. Somnar.

En timme senare vaknar jag på köksgolvet med kladdig Gainomax och bilar över hela bröstkorgen. Kylskåpet är fortfarande öppet. Jag reser mig upp och kollar blodsockret. 8,7. Det kommer stiga ytterligare, det vet jag. Förmodligen till farliga nivåer fast åt andra hållet än för en timme sen. Jag bryr mig inte. Jag lever, det är det enda som räknas just nu. Tar mitt täcke från golvet och går och lägger mig i sängen. Lite längre in mot väggen den här gången med en rädsla om att trilla ner igen. Kollar blodsockret. 16,7. Jag skrattar. Ironin över att nyss ha kämpat för sitt liv, lyckats rädda det, få tillbaka lugnet, och nu detta. Kollar nivån en gång till. Mätaren visar 23,4. Det går snabbt uppåt, långt över den gräns läkarna varnar för. Jag skiter i. Jag lever. Tar insulin och börjar gråta igen. Men denna gång av glädje och lättnad. Morgondagen må vara förstörd men i natt var det jag som vann. I’m alive and I’m still standing.

Efter 18 år med diabetes har man en del erfarenhet av sådana här situationer, men det är lika obehagligt varje gång. Det händer då och då oavsett om man vill det eller ej. Det handlar inte om att jag sköter mig dåligt eller äter fel, det kan hända ändå. En sjukdom som kräver kontroll dygnet runt, som aldrig tar paus och som aldrig lämnar dig i fred tär på psyket. Bara för att det inte syns utåt kan jag fortfarande kriga på insidan. Ett krig jag än så länge inte kan få slut på, men som jag vägrar förlora. Jag vägrar ge upp. Diabetes kan dra åt helvete.

Rise and rise again until lambs become lions, det vill säga: Fortsätt kämpa tills det omöjliga inträffar.
En vacker dag kommer jag bli frisk igen. Vänta och se.

———

OBS: Jag skriver inte detta för att jag tycker synd om mig själv, inte heller för att ni ska göra det. Jag lever och jag mår bra för det mesta, men ibland behöver man skriva av sig lite. Bespara mig därför kommentarer om att jag ska sköta min diabetes bättre, att jag ska sluta gnälla eller att det finns värre sjukdomar. Det sistnämnda vet jag redan och jag är väldigt glad över att jag ”bara” har diabetes. Tack.

Vill ni läsa om hur det är att träna med diabetes kan ni klicka HÄR

DELA
Petter Axell

Högskoleutbildad copywriter och självutnämnd mästerskribent. En #brakille med alldeles för många bilder utan tröja på sin Instagram @petteraxell

13 KOMMENTARER

  1. Bra beskrivet. Jag har råkat ut för liknande. Tuppade av o var borta i flera timmar. När jag vaknade hade jag gjort ner mig o spytt. Att vakna o vara låg är något jag inte tror man kan beskriva för vanliga icke-diabetiker. Det är som att vakna o hamna i en mardröm. Själv får jag ingen CGM. Jag hamnar för sällan på sjukhus pga min diabetes. De gånger jag varit medvetslös och kommit till sans nergjord har fokus varit på att bli ren. Inte att komma in på sjukhus. Hoppas du slipper fler otäcka uppvak likt det du beskrivit.

  2. Tycker det är bra att du delar med dig av dina erfarenheter, har en kompis vars son lever med diabetes, vi andra som inte är mitt i det får en tankeställare och inblick, tack!

  3. Oj vad bra! Du beskriver det så otroligt bra, jag själv har upplevt många liknande situationer men skulle aldrig få ner känslorna så här bra. Tack för detta, du är grym! Delat den på Fb också!

  4. Tips! Jag har haft likande efterenheter ( fast jag har krupit ut i köket istället) och har numera druvsocker vid sängen :)

  5. Skumt det där hur annorlunda det är. Min kropp är totalt opåverkad av låga blodsocker. Imorse innan frukost så hade jag 1,8 i blodsocker men mår hur bra som helst. Är inte borta för fem öre och kan utan problem sitta och prata med någon eller ta det lugnt. Käkade frukost i lugn och ro och sen var resten av dagen bra. (Har suttit och pratat med diabetessjuksköterskan med under 2 i blodsocker och hon märkte inget och inte jag heller).. märkligt.

    (men ja, jag har fått ambulansvård ett par gånger i mitt liv)

  6. Älskar dig bror! Gud kommer bota din diabetes och jag kommer stå vid din sida den dagen det händer! Det VET jag! Du är en broder en vän å en grym förebild! P4L

  7. We love u Petter!
    Du kan alltid ringa mig om du får panik det vet du spelar ingen roll vad klockan är ring eller kom till oss. ❤️❤️❤️

  8. Takk og takk. Jeg har levd med diabetes i 35år. Det er veldig godt å vite at jeg ikke er alene om å ha sånne opplevelser.

  9. Tack för att du delar med dig! Som mamma till ett barn med d1 är det värdefullt att veta hur det är ur en vuxens perspektiv. Men LOVA nu att ställa nåt sött bredvid sängen, tillsammans med din telefon så du kan ringa mamma nästa gång! Kram!

  10. Men shit vad otäckt!!! Fy fan. Väldigt bra skrivet dock – information som denna om diabetes måste verkligen spridas mer…. Hoppas det dröjer länge (helst för evigt) innan du behöver uppleva något liknande.

  11. Vad ska man säga!!! Du vet hur mycket vi älskar dig och finns här 1 station away. Du har två personer som ställer upp vilken tid den nu är och tre mindre människor som skulle ge dig deras säng om du behöver det!!!! Du är en kämpe med hjärtat på den rätta sidan och Gud är med dig. Tackar honom för att han tar hand om dig och att du är min bror i tron, love you Axell

  12. Bland det bästa jag läst på länge. Du beskriver situationen på ett klockrent sätt. Känner så jäkla väl igen mig. För två veckor sedan hade jag samma panik som du men jag befann mig på en helt annan plats, nämligen på en kyrkogård. Mitt blodsocker låg då på 1.5 och jag trodde fan att det var kört eftersom jag först mätte 2.7 och åt 1 1/2 paket druvsocker. Ändå sjönk det till 1.5. Då lade jag mig på en bänk och blundade. Vaknade och hade då över 8. Det kom så jävla plötsligt. Lite läskigt faktiskt. Hade jag inte haft druvsocker med mig hade jag nog inte skrivit detta idag. Jag var nämligen ensam på kyrkogården.

LÄMNA ETT SVAR

Skriv kommentar!
Ange namn