simon2

Simon P heter jag. En människa från planeten jorden.

Jag, min familj och min släkt verkar, så långt tillbaka man orkar läsa på skrynkliga ursäkter till släktforskning, ha vårt ursprung i landet Sverige. Släktträd må vara lite spännande men egentligen är det något jag aldrig brytt mig särskilt mycket om.
Fram tills nu.

För under år av eskalerande fabler om att alla människor inte har samma värde, beroende på hur man ser ut eller vart man kommer ifrån, har jag börjat förstå en viktig sak. Att just jag, behöver säga ifrån. Och tack på samma gång.

På senare tid har jag nämligen insett att jag priviligierats med villkoren att få växa upp tillsammans med människor från hela världen. Det bekom mig inte då, men idag känner jag mig stolt, förunnad och väldigt tacksam för vilka jag som barn fått växa upp tillsammans med.

Tack för att jag fått höra era historier.
Tack för att jag fick äran att lära känna er.
Tack för att ni ville leka med mig när jag var liten.

Tack vare er har jag fått den finaste gåvan man kan få – nämligen perspektiv. Jag läser idag om sådana som tycker att jag aldrig borde fått träffa mina bästa vänner som liten – till er, vill jag förklara en sak.

Bland det första jag upptäckte här i livet var att alla är och får vara annorlunda. Det var ingen som berättade dessa redan kända fakta och praktiskt lärde mig dem. Utan jag upptäckte det själv. Det fanns liksom inga andra alternativ.

Att få vara som man vill, utan att dömas av varken utseende, hudfärg eller namn – det var så basala fundament att det gick mig förbi.

Det är inte så konstigt att det alltid varit en självklarhet. Under min tid i skolan har jag haft kompisar från Montenegro, Indien, Iran, Libanon, Finland, Kurdistan, Kosovo, Colombia, Ghana, Grekland, Turkiet, Irak, Filippinerna, Sverige och säkert ännu fler länder. Från första dagen hos dagmamman, tills nu, och jag älskar det. För mig blev det aldrig ens en fråga om vart folk kommer ifrån. Alla var ju ändå från överallt.

Annorlunda.
 Och jämlika på samma gång.

Vi delade på libanesisk mat, kurdiskt bröd och finska bastutraditioner.
Vi lärde oss om nya språk, nya seder och tittade på jordgloben med nya ögon.
Vi var små och vi förstod inte annat än att det här är den enda verklighet som borde få vara självklarhet. Vi var ju kompisar, that’s it. Och våra respektive ursprung gav vi blanka fan i.

Mätningar säger att de främlingsfientliga fästena i Sverige är som starkast på landsbygden. Jag kommer inte att dra upp statistiskt dravel eller hävda att mina självupplevda fakta bär sin retoriska rätt gentemot era åsikter.

Men det här är mina fakta och åsikter på samma gång, från ett hjärta och själ vars uppväxt mitt ute i en liten miniort i Sverige på typ 1 500 pers, framkallat den starkaste av ståndpunkter – när barn från hela världen får samsas på samma ytor, blir vi inte bara enade om att vi förtjänar samma villkor.
Vi blir förenade. Integrerade.

Jag är så fantastiskt övertygad om att en sådan uppväxt kväver rasism och utanförskap. Mindre av hat och mer av kärlek. Jag lovar att det är bättre.

Snälla.
Please.
Por favor.

Det finns en oerhörd kärlek till er som inte har samma provsvar från släktforskningen som jag har, men som ändå låter mig få vara med. I och med det har jag lärt mig att om vi bara får dessa grundläggande perspektiv redan som barn, så kommer vi, livet igenom, automatiskt få åsikter som inte rimmar med de hemskheter som utmärglade Europa på 1930- 1940-talet. Vi vill hjälpas åt istället. Och känslan av att få dela, den vill jag dela med mig av.

Nu förstår jag att det är så här barn borde få lära sig om världen och dess värden.

Att man får vara bästa vänner trots att man har helt skilda bakgrunder.
Att man får vara olika men ändå ges samma förutsättningar.
Att man får vara precis som man vill men ändå precis som alla andra.

För om alla är annorlunda, då är vi per definition exakt likadana.

Tack för att ni kom.
Tack för att ni finns.
Tack för att ni stannade kvar.

Tack för mig.

/Simon P.

https://www.facebook.com/simmepe
http://instagram.com/simmepe
https://twitter.com/simonpe

DELA

1 KOMMENTAR

LÄMNA ETT SVAR

Skriv kommentar!
Ange namn