facebook-logo

Denna konversation utspelade sig mellan mig och en vän för några veckor sedan:

Jag: Alltså, nu har XXXXX uppdaterat om sin nya unge IGEN!! Tionde gången bara idag, jag orkar inte mer. Jag vet mer om den där snorungen än om bruden jag stalkar lite i hemlighet. Jag hatar Facebook.
Calle: Men vadå, ta bort henne från vännerlistan så slipper du se hennes statusar?
Jag: Va? nej nej, jag gillar att läsa och störa mig på människor. Hatkärlek på något sätt.

Idag slåss alla människor om att synas, och människor är mer nyfikna än någonsin. Sociala medier är det nya svarta och alla människor ska ha Twitter, blogg och Facebook, inklusive mig. Men nånstans har det gått för långt. Folk har ingen gräns för vad som är lagom när det kommer till statusuppdateringar om samma saker. Lite som att Anna Book skulle berätta vad hon äter till lunch varje dag, alla VET redan att det inte är sallad.

Låt mig förklara:
Jag tycker det är jättegulligt och kul när någon har fått barn. Självklart ska du skriva att din unge är ”världens sötaste” och visst kan du lägga upp lite bilder, absolut. Men… När samma idiot uteslutande statusuppdaterar om sin ”lilla prinsessa” 20 gånger om dagen så blir det för jobbigt. Att den sover, att den äter, att den kissar, att den sitter ner, att den dreglar, att den finns, att den har mössa på sig osv osv. Det känns lite som jag har hamnat i något som mest kan likna en biblisk bestraffning när jag loggar in på Facebook. Skärp er.

Samma sak med människor som precis börjat träna efter ett helt liv i lättja. Plötsligt handlar ALLT på deras Facebook om träning. Inget annat existerar. XXXXX skriver om allt ifrån hur många reps han gjorde, om han ökade i vikt på bänkpressen, lite ”försnack” inför passet ikväll och vad han äter. Visst, ni alla är jätteduktiga som tränar, men efter 100 statusar i rad vet vi redan att du ska ”trimma biceps” ikväll. Det kommer inte direkt som en överraskning. Letar ni efter beröm så ring din mamma istället. Hon skulle krama dig oavsett om du är på gymmet eller ligger i soffan. Eller om du är ful. (Off topic, sorry).

Småbarnsföräldrar och nyligen träningsfrälsta människor – Snälla, försök uppdatera med känsla. Det KAN bli för mycket och folk blir förbannade. Sedan får jag väl skylla mig själv som ägnar tid på att störa mig istället för att plocka bort er, jag är uppenbarligen också dum i huvudet.

Mitt sista exempel på folk som förmodligen bär hjälm till vardags är alla dessa människor som uppdaterar en novell varje gång en status ska skrivas.
Exempel
: ”Idag har jag först varit hos min älskling och haft det mysigt, sen gick jag och handlade lite, det blev frukt och en marabou (fyyy mig hihi <3) och nu har jag kommit hem och ska laga lite mat och sen blir det Big Brother och sen ska jag krypa ner i min sköna säng… bla bla bla…”  -Seriöst? skaffa en blogg och ge inte ut adressen till någon du tycker om. För deras skull.

Ett annat exempel är folk som bombar Twitter likt någon som vill ha sina 60 (nån som kan Koranen?) oskulder i paradiset efter utfört uppdrag. Jag gillar verkligen Alex Schulman, men när melodifestivalen går på TV sitter Alex och knappar på sin Twitter som om det vore en handkontroll mitt i en viktig fifa 12-match. Efter varje låt kommer en tweet med sågande, elaka och krystade kommentarer i ett försök att vara rolig. Lite overkill kan jag tycka. Alex är ju rolig, men chilla lite med mobilen på lördagskvällen tack. Om du nu avskyr varje bidrag och varje artist så mycket, varför kollar du på skiten? Byt kanal istället.

Varför är det såhär? Trots att jag hatar det här beteendet kan jag ändå inte låta bli att gå in och kolla ifall Schulman har twittrat något nytt eller ifall XXXXX´s ”lilla skatt” har ätit ännu ett äpple. Jag vill såklart också veta hur det gick för XXXX på dagens spinningpass. Förmodligen älskar jag att hata. Det är en egenskap jag hatar att jag besitter.

Och just den egenskapen placerar mig ironiskt nog i samma fack som alla jag idiotförklarar.

DELA
Bow down to the great Bob Digi Digi.

LÄMNA ETT SVAR

Skriv kommentar!
Ange namn