kransss

Crimson Peak
Bio: Skräck/Fantasy/Drama
Betyg: 2 (en svag tvåa)
USA, 2015.
Regi: Guillermo del TOro
Med: Mia Wasikowska, Jessica Chastain, Tom Hiddleston, Charlie Hunnam mflr.
Åldersgräns: 15 år.
Längd: 119 min.

Det är alltid tråkigt att utifrån se hur fantastiska filmare långsamt korrumperas av Hollywood, hur de som tidigare skapat filmer som producerats utanför några produktionskoder* och med ett visionärt skapande och en hungrig, passionerad ådra, efter ett par år i USA blir trötta, tråkiga och mainstream. Guillermo del Toro fick sitt genombrott för den stora massan med El Laberinto del Fauno (Pans Labyrint) (2006) men hade redan innan denna framgång gjort den resa som alla regissörer önskar få göra. Filmen Cronos (1993) drog till sig så mycket uppmärksamhet att han fick resa över gränsen (född och uppvuxen i Mexiko) och göra sin Hollywooddebut med kackerlackeskräckisen Mimic (1997). Då han inte riktigt kom överens med filmbolaget åkte han tillbaka till Mexiko och gjorde El Espinazo del Diablo (The Devils Backbone) (2001), vilken gav honom en direktbiljett tillbaka till staterna där han gjorde Blade 2 (2002) och drömprojektet Hellboy (2004). När El Laberinto del Fauno sen tog storslam på Oscarsgalan 2006 blev Hollywood hans nya hem.

Han har inte lyckats upprepa sin succé, men har efter detta jobbat med storfilmer som Hobbit-serien och det egna projektet Pacific Rim. Det vurmas rejält runt honom i skräckkretsar då hans tidiga filmer blandat skräck med fantastik så till den grad att spansktalande skräckisar helt plötsligt fått distribution runt om i hela världen så länge del Toros namn bara viskas i samband med produktionen.

Det är därför inte konstigt att Crimson Peak fått extremt mycket uppmärksamhet och klyver kritikerkårer direkt på mitten. Jag har en teori och det är att de som inte sett hans tidiga verk, kanske på sin höjd Pans Labyrint och samtidigt saknar filmutbildning höjer den till skyarna. Vi övriga som följt del Toro och har lite mer insikt i filmers struktur (både hans tidigare filmer, men även Hollywoodfilm och då framförallt skräckfilm) kan inte riktigt sjunga hans lovsång efter att ha lämnat salongerna.

Crimson Peak är stundtals väldigt snygg, de gotiska miljöerna är vackra, närbilderna är (om än omotiverade) obehagliga, och huset där de två sista akterna utspelar sig är en genomtänkt och känns autentiskt. Men dessa ingredienser gör inte en hel film. Styrkan i del Toros tidigare filmer har varit att inte visa för mycket, att vänta med att presentera det obehagliga och då inte göra detta ackompanjerat av avslöjande crescendon i filmens soundtrack. Den lider av CGI-skador där vålnaderna som dyker upp lite här och där aldrig blir riktigt skrämmande, men framförallt är det en story som inte engagerar. Mia Wasikowska som spelar Edith Cushing presenteras som en gatusmart och intelligent karaktär med stora drömmar, men plattas snart ned till en tvådimensionell kliché som vi sett så många gånger tidigare, Tom Hiddlestons lyckosökande aristokrat Thomas Sharpe känns väldigt spretig, och Charlie Hunnam som den bereste och snygge Dr. Alan McMichael känns bara felplacerad och tråkig. Den mest intressanta karaktären i hela filmen, Lucille Sharpe spelad av Jessica Chastain hade kunnat få mer tid och gärna fått sväva ut än mer än vad som tillåts, trots det så är hon betydligt mer obehaglig än alla vålnader tillsammans.

Jag hade ganska höga förväntningar på filmen, som i och för sig dämpades avsevärt när jag såg trailern, men lämnade salongen långt ifrån tillfredsställd. Det är en komplicerad story som presenteras alldeles för lätt, och motiven hos karaktärerna känns aldrig trovärdiga. Hade det inte varit för det vackra fotot och familjen Sharps gotiska kråkslott hade jag gett Crimson Peak en etta, nu blir det istället en svag tvåa, med förhoppningen att filmen inte är representativ för vad Guillermo del Toro producerar i framtiden.

(*Det är ganska mycket begärt att alla ska förstå vad jag menar med produktionskoder, men kortfattat är det de ramverk som filmindustrin i Hollywood applicerat sedan den först rotade sig, ramverk skriver jag i plural då det är en delvis pragmatisk kodbok som om man känner till den är väldigt lätt att känna igen om man tittar på filmer som exempelvis Guillermo Del Toros tidigare verk vs. de senare, i detta fall Crimson Peak.)

DELA
En man med många åsikter och onyttigt mycket kunskap om film.

LÄMNA ETT SVAR

Skriv kommentar!
Ange namn