COBAINHIGH

Kurt Cobain ville inte bli förödmjukad. Krist Novoselic betonar detta bestämt. Därför väcks tankarna när filmen är slut, när den efterföljande intervjun med Brett Morgen (innan vilken en handfull biobesökare valde att gå) tystnat, och den värsta känslostormen har lagt sig – om Kurt avskydde att bli förödmjukad, och han inte heller ville bli en kändis: hade han verkligen godkänt filmen?

Som dokumentärfilm är Montage of Heck ett mästerverk. Den är unik i sin genre och lyckas verkligen rubba den etablerade mytbilden av Kurt. Det är alltid svårt att analysera dokumentärfilmers objektivitet då det ALLTID finns ett vinstintresse, och alltid en given orsak till varför just X har gjort en film som behandlar ämne Y. Vi kommer säkerligen, hur mycket Brett Morgan än svär sig fri, aldrig få reda på om det finns någon specifik vinkling. Vad som nu när filmen är i sin linda används som äkthetsbevis, som ska lugna de mer konspiratoriskt lagda, är Kurts dotter Francis Bean Cobains medverkan som exekutiv producent. Om objektiviteten går det att spekulera och gräva i länge, men oavsett vilka yttre omständigheter som har påverkat, och vilka dollarintresserade makter som färgat innehållet så kvarstår tidigare nämnda konstaterande; Montage of Heck är ett mästerverk. Som åskådare präglad av den allmänna mytbilden av Kurt Cobain på en tron som något svårt, mörkt, mystiskt och heligt får vi vackert acceptera de ibland väldigt jobbiga bilderna på en undernärd och trasig heroinmissbrukare. Vi tas med på en psykedelisk och fängslande resa i animationer från Kurts tidiga ungdom till hans sista dagar, och vi får ta del av hans mörka tankar och hans smärta genom montage av en bråkdel av alla de anteckningar och dagböcker han lämnade efter sig.

För den skara som anklagat Courtney Love för att både ha förstört Kurt och hans karriär (och i extremfall även ha legat bakom hans ”mord”) bör denna film hjälpa till att penetrera även denna mytbubbla. Hon var ingen förebild under åren med Kurt, men det var å andra sidan inte Kurt heller, hur stor konstnär och musiker han än må ha varit. Deras förhållande skildras genom hemmavideor, genom Kurts anteckningar och genom noga utvalda svar från Courtney. Det känns ärligt, naket och jag som åskådare känner mig som en fluktare, jag känner mig inte inbjuden, och där i ligger även poängen, filmens kärna – det moraliska dilemmat och respekten för Kurt; hade han verkligen velat att dessa filmer skulle visas, att hans hjärnspöken skulle basuneras ut. Denna tanke brottas mot filmens syfte; att visa upp människan istället för musiken och mystiken, att ge honom rättvisa, att ta bort slöjan och ge världen ett porträtt av Kurt Cobain som ger klarhet i vem han var och vad som verkligen formade honom.

Som dokumentärfilm är detta en fullpoängare, och jag ger den fem av fem möjliga. Som porträtt av en person som betytt extremt mycket för mig och folk i min närhet under hela mitt liv kan jag inte sätta samma höga betyg, hade jag fått välja hade denna film aldrig gjorts, då jag sållar mig till den skara (och jag borde inte vara ensam) som anser att Kurts version av verkligheten väger tyngre än mitt (och alla andras) behov av att se den.

cobain

DELA
En man med många åsikter och onyttigt mycket kunskap om film.

LÄMNA ETT SVAR

Skriv kommentar!
Ange namn