billl

Hur är det att leva med en skrutti-bang-bangbil i vardagen?

Ja, vår motorsektion skriver ofta om riktiga vrålåk till bilar. Men om vi alla ska vara ärliga så är det nog väldigt få av oss som faktiskt kommer äga en sådan bil under våra liv. Chansen (eller ska vi säga risken?) är nog större att många av oss någon gång i livet kommer äga en riktig skrothög till bilskrälle istället.

Låt oss säga att du äger en skotbil ifrån mitten av nittiotalet, den är med andra ord över 20 år gammal nu. Den har helt klart hittat sin egen identitet, oavsett om den har bestämt sig för att vara en liten unik hipsterbil, eller lite som alla andra Volvos i kvarteret. Men av någon anledning kan du inte låta bli att alltid älska den, i vått och i torrt.

Men let’s face it, det är inte alltid så lätt.

Som den där gången när den kom in i tonåren, och helt plötsligt bestämde sig för att vara otroligt morgontrött. Att du vart tvungen att starta dagen en halvtimme tidigare varje dag för att försöka få liv i skrället, det bekom den inte över huvud taget. Man kan nästan få uppfattningen av att bilen under den här perioden inte riktigt hade koll på sig själv heller. Saker gick sönder till höger och vänster, tillsynes utan att du varit inblandad över huvud taget.

Eller den där gången, den galet varma sommaren 2004, när familjen skulle åka på bilsemester och AC:n helt plötsligt bestämde sig att sluta fungera. ’Äh’, tänkte kanske du, ’det är ju bara att rulla ner fönstrena så löser det ju problemet’. Men trots att bränsleekonomin kanske blev bättre, så hjälpte det föga mot den omisskännliga stank av fotsvett som snart började sprida sig från förarens fötter. Bra jobbat, skrothög!

För att inte tala om de otaliga timmar som spenderats i garaget på att hitta och laga de diverse småfel som uppkommit under åren. Det kan bli en hel del blod, svett och tårar under en sådan lång period. Har man lite tur så är man lite händigt lagd, och kan beställa delar via internet och göra de flesta småjobb, som att byta lampor, bromsar, kolla till oljan och byta den där förbannade kamremmen själv. Annars får man checka in bilen på ett bilspa i form av en märkesverkstad, vilket kan bli en hutlöst dyr affär.

Men trots alla fel och brister så kan vi inte komma ifrån att den där skrothögen inte bara är en maskin, det är en skattad familjeägodel, ja till och med en vän. Det finns så många minnen, goda som dåliga, knutna till den där bilen att vi inte har hjärta nog att byta ut den. Istället plåstrar vi om den, putsar till den varje vår, och ber en tyst bön att den ska få vara med ett litet tag till…

DELA
Världens bästa redaktion.

LÄMNA ETT SVAR

Skriv kommentar!
Ange namn