concert

Billy F*cking Idol live in konsert, en molnig men ljummen sommarkväll, havsutsikt bredvid den mäktiga fästningen i en av Sveriges vackraste sommarstäder – Varberg. Biljetterna införskaffades för ett halvår sedan, för min flickvän var detta årets absolut största händelse. Vi planterade oss en meter från scenen, för den vane konsertbesökaren så stod vi i rad tre från staketet. Allt eftersom tiden gick fyllde det på med folk, av naturliga orsaker var det en något högre snittålder på publiken än vad jag är van vid, men det var ändå munter och förväntansfull stämning. Förutom ett gäng hormonstinna, slagsmålsugna och överförfriskade ynglingar som levde rövare under andra förbandet (Hardcore Superstar) var det en skön stämning bland oss som stod där framme. Inget knuffande, inga spyor, ingen som försökte tackla sig fram bara för sakens skull. Det var perfekt. Visst var spritandedräkter överrepresenterade, och flertalet kring oss använde sina respektive som balansbrädor istället för sällskap, men det var så bra omständigheter som man kan önska. Inledningen av spelningen var fantastisk. Billy Idol, den blonde sexikonen som snart fyller 60, har fortfarande perfekta bröstmuskler och en röst som lika gärna hade kunnat komma direkt från en CD-spelare. Så långt var allt helt perfekt, över alla mina förväntningar.

Sen skedde något som jag aldrig under alla mina år som festivalbesökare och konserträv har varit med om. Jag har varit på fler konserter än jag kan räkna, och när lite tyngre band spelar, när det är en yngre publik (snittåldern nu var väl kanske runt 40) så får man räkna med viss kroppskontakt, ibland kan det bli på gränsen till våldsamt, men det brukar bara vara att backa ett steg eller följa med strömmen. Två (jag använder ett snällt ord) ”damer”, kom och försökte tränga sig framför mig och mannen bredvid. Vi hade båda våra respektive som var huvudet kortare än oss framför, sen kom en rad människor, sen kom kravallstaketet, med andra ord – det fanns inte en tillstymmelse till utrymme. ”Damerna”, den ena strax över 50, den andra ett par år yngre, hade dock gett sig fan på att de skulle stå framför mig. Till en början var de så trevliga två överförfriskade och respektlösa konsertbesökare kan vara, de försökte tjata sig förbi, trots att vi alla som stod där förklarade att det var omöjligt och att vi hade vi stått där i nästan fyra timmar, men de vägrade att ge sig. De försökte lirka sig förbi, knuffa sig förbi, tränga sig förbi och gnida sig förbi, de försökte även att hockeytackla sig förbi, men det tog stopp varje gång. Efter en stund bytte de taktik och fokuserade enbart på mig.

Helt plötsligt kände jag två händer som sakta smekte mig på ryggen. Jag vände mig om och möttes av två stycken hånleenden. ”MEN SLÄPP FÖRBI OSS DÅ” vrålade dom och gjorde ett nytt försök att komma förbi. Återigen lönlöst. De fortsatte då med den nya taktiken vilken verkade gå ut på att irritera sig förbi genom att ta på mig, knuffa på mig, slå mig i bakhuvudet och ”gnida” sig mot mig. När jag kände att en hand hamnade på min rumpa rann det över. Jag vände mig om, knuffade till den ena ”damen” ganska hårt, och skällde ut dom. Återigen fick jag hånleenden tillbaka (vid denna tidpunkt fick jag även hålla tillbaka min flickvän vars bägare liksom min nu hade runnit över). Efter detta lugnade dom sig något, i alla fall fysiskt, då det nya draget istället blev att försöka skrika sig förbi (det tjuter fortfarande i mitt högra öra). När dom äntligen gick, jag hörde något om öl, så fick jag nästan en kram av damen bredvid mig. Det hela pågick kanske i tjugo minuter, och vad som var en helt perfekt kväll fick en ganska bitter ton.

Jag kunde skaka av mig detta efter en stund, men sen när konserten var över så kunde jag ändå inte riktigt släppa det. Två stycken ”damer”, båda i mina föräldrars ålder hade betett sig värre än någon tokhög hårdrockare, punkare eller konserthulligan jag någonsin stött på. Inte nog med att dom visade upp en total brist på respekt, dom tafsade på mig, tog på mig. Jag vill inte på något sätt förminska vad som hänt på Bråvalla eller andra festivaler eller konserter (våld och allt som följer med hör inte hemma någonstans), inte heller är detta en text där jag gråter ut eller försöker samla sympatier eller gör något statement. Nä, jag vill att denna lilla historia ska få spridning så att dessa två idioter (”damer”) ska läsa vad dom gjorde nu när dom kanske har nyktrat till, och jag vill att dom ska skämmas.

DELA
En man med många åsikter och onyttigt mycket kunskap om film.

LÄMNA ETT SVAR

Skriv kommentar!
Ange namn