rape

Ett ämne som ständigt är aktuellt men som åter kommit upp till ytan med stor slagkraft (på grund av att folk börjar bli trötta på hur samhället fungerar) är hur kvinnan utsätts av rättsväsendet när hon varit med om sexuella övergrepp. Att hon och hennes sexualitet är det som ifrågasätts och där frågor som vad hon hade på sig, om hon var full eller inte, om hon rörde sig i rätt kretsar eller inte står i fokus.

Samhället målar upp män till några slags rovdjur och offer för frestelser, där det antyds att de helt enkelt inte kan kontrollera sig om de ser en lättklädd kvinna. Att de har svårt att förstå ordet ”nej” o.s.v. Det är helt sjukt att det fungerar så här i Sverige idag. Att en kvinna som redan utsatts för övergrepp av en förövare sedan ska utsättas för nästa övergrepp. Av rättsväsendet.

Våldtäkt är ett allvarligt brott. Vissa gånger mer enkelt att döma och andra inte, där ord står mot ord och där det är flera aspekter som ska vägas in. Det är viktigt att överväga och klargöra vad som verkligen har skett och hur händelsen har gått till, absolut, men att väga in sådana aspekter som att kvinnan kan ha klätt sig provocerande är för mig helt sjukt att det överhuvudtaget ifrågasätts och tas upp i en rättssal? Vad är det för attityd som finns kvar i samhället egentligen? Att vi kvinnor inte ska kunna ha utmanande klädsel utan att allt ansvar frångås mannen som bara måste hoppa på en sådan tjej och ha sex med henne och bruka våld mot hennes vilja?

Vi är människor med ansvar för våra handlingar. Vi möts av provocerande saker hela tiden i vår vardag. Vi styrs av normer, lagar och regler, vårt sunda förnuft och empati för andra människor. Varför gäller plötsligt inte det när män begått våldsbrott mot kvinnor? Varför förminskas ansvaret hos en man där till och med hans agerande försvaras med att han ansåg att kvinnans klädsel var provocerande?

Provoceras man så mycket av en sådan sak att man känner ett behov av att göra något mot någon annans vilja och skada någon annan, då anser inte jag att man är en trygg samhällsmedborgare som förtjänar att gå runt bland andra människor i samhället, då hör man hemma på ett mentalsjukhus eller bakom lås och bom. Jag skulle inte känna mig säker med vetskapen om att en person plötsligt inte kan ta ansvar för sina handlingar när denne provoceras och är beredd att agera genom våld och övergrepp om denne blir kåt och då inte kan ta ett ”nej”.

Jag är trött på att kvinnors sexualitet ständigt ska ifrågasättas och vara i fokus på ett negativt sätt när det händer något. Vi kvinnor ska ena stunden vara sexiga, snygga, behaga och det är något vi ska eftersträva och som passar sig för det mesta. Det är något som främjas från samhället, tills det händer något som skadar oss. Då får vi plötsligt skylla oss själva. Klär hon sig sexigt ute då skriker faktiskt hennes kropp ”ja” så då behöver man inte bry sig om ordet ”nej”.

Problem som det här grundar sig också på kvarlevande attityder och fördomar kring mäns och kvinnors sexualitet. Där män målas upp som de som är kåta dygnet runt och har all rätt att ligga med allt och alla och blir hyllade för det. Synen på tjejer däremot är att de inte är kåta, det är något fult. Att en tjej får för sig att ligga för sakens skull, det går inte för sig. Det är en målgrupp som ständigt ska tänka på hur de klär sig, hur många de ligger med, hur ”lätta” och hur ”svåra” de ska vara. Som fortfarande kallas slampa om hon legat med någon hon inte är tillsammans med medan killar blir kallade ”kings”. En snedvriden syn som tar sig hela vägen från tonåringars spydiga kommentarer in till de svenska rättssalarna.

Samhället måste jobba för att ta bort sådana attityder för att det ska kunna bli bättre. Sex ska aldrig ske mot någons vilja, punkt. Det är inte okej att försvara en förövare på de grunderna som det svenska rättsväsendet gör och framföra sådana faktorer som exempel på hur offret kunde förhindra händelsen.

Jag som kvinna ska kunna klä mig precis hur utmanande jag vill utan att jag ska behöva utsättas för något som kan förstöra hela mitt liv och sätta djupa sår som kommer finnas som ärr hos mig genom hela livet. Du ska inte kunna begå ett sådant brott och kunna försvara dig med att du blev provocerad över hur någon såg ut eller skylla på att någon ”kom i din väg” eller inte sa nej tillräckligt många gånger för att du skulle förstå att denne verkligen inte ville. Aldrig. Ett rättsväsende som tillåter detta och utsätter offer för ett nytt övergrepp genom sådana attityder är inte ett rättsväsende jag kan lita på och känna tilltro till.

Det svenska rättsväsendet borde rannsaka sig själva om friande eller fällande domar ska grunda sig i fördomar och snedvridna attityder eller saklig fakta om vad som faktiskt skett vid ett våldsbrott.

DELA

LÄMNA ETT SVAR

Skriv kommentar!
Ange namn