raw-sas1-marten03.jpg

Sex månader utan alkohol alltså. Det mest passande ordet för att sammanfatta detta halvår är nog – OJ!! I väldigt positiv bemärkelse. Det är så mycket som hänt under den här tiden som jag aldrig kunde förutse när jag befann mig i den där alkoholbubblan som jag har beskrivit tidigare att jag levt i.

Före jag befann mig där jag är idag så tänkte jag på ett nyktert liv som något extremt tråkigt och på folk som inte drack som halvskumma människor som inte kunde slappna av och släppa loss. Väldigt ironiskt i och med att jag nu tänker exakt samma tankar fast om livet MED alkohol. Jag är så trött på argumentet att man inte kan slappna av om man inte dricker. Kan inte ni som fortfarande kör med det 2014 (och ni är MÅNGA) bara lägga ner? Tack!

För vem är det som släpper loss mest – EGENTLIGEN? Den som dansar, raggar och skojar nykter eller den som supit eller knarkat sig till ett stadie där man släpper loss? Vem är den som inte kunde slappna av lite grann? Hen som levde livet utan filter eller hen som fuskade sig till samma nivå?

Jag unnar mer än gärna den som vill NJUTA av ett gott glas vin eller förhöja en smakupplevelse med något annat än alkoholfritt men om man primärt dricker för att bli full så är något inte helt rätt ställt. Vem har inte bara vissa vänner man alltid träffar och går ut med. Varje gång man ses ska det drickas alkohol. Det borde ju räcka att ses. Inte att ses för att bli fulla tillsammans. Vi förknippar för många glädjeämnen i livet med alkohol och många av oss går bara på autopilot utan att stanna upp och ens fundera på om det är alkohol man vill ha.

Jag har sedan jag bestämde mig för att börja göra något vettigare av livet fått mängder av frågor om varför jag slutade, vad jag upplever för skillnad nu som nykter, om jag har råd jag kan ge och hundratals (om inte tusentals faktiskt) kärleksfulla mail med tack, lyckönskningar och pepp. Det har betytt och betyder enormt mycket för mig. Jag har svarat på varenda mail. Det är så viktigt och fint att se att det finns så mycket kärlek och empati i det här landet. Många gånger tvivlar man ju. På något sätt lyckas alltid näthatarna höras desto mer. Efter mitt öppna brev till Laleh så fick jag läsa ord som ”tönt”, ”idiot”, ”kändisrövslickare” på fullaste allvar så fick jag höra att vänners vänner undrat om jag blivit psyksjuk. För att jag skrev ett brev från hjärtat till en fantastisk människa jag beundrar.

Men den stryka och kärlek jag idag känner till livet, mig själv och er i min omvärld är inte i närheten av att kunna ruckas av de här hatiska personerna. De förstår det inte själva tyvärr men det hat de sprider är egentligen självhat.

Deras måltavlor kommer att vara olika varje dag, tills de, precis som jag gjorde för sex månader sedan, frågar sig själva: ”lever jag det liv jag vill leva, och om jag inte gör det – varför gör jag inte det?” Och därefter göra en förändring.

Det borde alla människor fråga sig någon gång i livet – lever jag det liv jag vill leva? Livet är för kort för att inte må bra.

Vill man höra mig prata mer om ovanstående och att förändra livet, koppla bort sitt ego och våga ta sig ur sin comfort zone, att tro på sig själv och våga vara unik, alkohol, sökandet efter kärleken, att sluta fly och massa annat så gör jag min soloshow UNDER YTAN med nypremiär 3 oktober i tio städer i Sverige i höst. Biljetter finns på ticnet nu.

Föreläsningar bokas via:
[email protected]

Kram, Mårten

DELA

1 KOMMENTAR

  1. Mycket bra skrivet! Tack!
    Har själv precis fattat beslutet att vara utan alkohol i sex månader.
    Bara för att se hur det känns.
    Ska bli rätt skönt, tror jag….
    Mvh
    Mats

LÄMNA ETT SVAR

Skriv kommentar!
Ange namn