COD

Under ett lager damm, mellan säsong två av Lost och vad som en gång kan ha varit en snickers hittade jag tillslut mitt Black Ops II-fodral. Det var knappt att jag kom ihåg vart eject satt på min Xbox, men ändock lyckades jag få min gamle trotjänare att med ett gnissel skicka ut släden med en något utnött skiva. Ni förstår när hela spelvärlden uppdaterar sitt CoD till den senste utgåvan brukar jag precis ha uppnått en så pass bra nivå att jag är nöjd med min K/D och därför väljer att fortsätta spela samma spel ett år till. Så har varit fallet med Black Ops II och det är därför jag nu sitter totalt förvirrad och bläddrar bland Exo-skelett och smartgranater i hopp om att inom ett år ha uppnått en nivå strax över medel.

codxboxHur som helst så har jag suttit och skrikit könsord till anonyma gamers i min sittpuff i ett par dagar, och kan nu ge en rättvis (hyfsat rättvis) recension av årets största spelsläpp; Call of Duty: Advanced Warfare.

Med risk för att lämna ute all onö(r)dig fakta blir detta en något självreflekterande recension, helt baserad på mina egna upplevelser då jag varken orkar eller vill gräva igenom pressreleaser och PR för att kunna ge er samma info som kvällstidningar och speltidningar redan kopierat och tryckt.

Ett extremt fåtal individer köper idag CoD eller konkurrenten Battlefield för att plöja igenom singleplayer-läget. Trots detta består marknadsföringen till största del av filmiska mellansekvenser, maffig musik och förbannat massa action. I år har även Kevin Spacey fått fronta reklamfilmerna, och de har handen på hjärtat sett riktigt bra ut.

Jag försökte mig på att spela igenom singelplayer, mest för att lära känna vapen och dylikt, jag orkade dock inte längre än en snabb landstigning i Seol, ett par simulerade övningar och lite prickskjutning innan jag valde att gå vidare med kärnan av spelet – multiplayer. För mig har det alltid varit frustrerande att möta spelare som behärskar hoppa-ducka-skjut-metoden, mest för att dessa spelare är fruktansvärt frustrerande att möta, men även för att jag aldrig riktigt har lyckats få till tekniken. I Advanced Warfare har dessa moves putsats till rejält och förutom de klassiska manövrarna kan man nu även ta jättelånga skutt iförd exo-skelett (vänligen googla). Dessa skelett kan förutom att hoppa högt förses med en rad olika specialförmågor, bland annat en sköld och en osynlighetsmackapär. Att man nu kan sväva och hoppa har gjort att en någorlunda markbunden spelare som mig själv nu behöver hålla sfärisk koll överallt hela tiden.

Jag måste dock säga att när man väl lär sig hur så är det ganska kul att skutta runt, i alla fall de 30-40 sekunder man lever innan någon som skuttar bättre har dödat dig. Det finns en uppsjö olika vapen, en hög med på pappret roliga scorestreaks (som inte tar över hela kartan på samma sätt som de gör i ex Black ops II, dvs  ett stort plus). Måhända att Call of Duty: Ghosts har gjort spelarna vana vid grötig layout och massa tillfälliga (tidsbegränsade) bonusar, så är inte fallet med mig. Helt plötsligt belönas jag ex med en hjälm jag kan ha i två timmar (som vad jag fattat det endast är för utseendets skull), eller ett gevär jag inte riktigt förstår om jag kan använda eller ej, det hela känns som onödigt smink och jag köper inte riktigt syftet.

Ett annat minus, ett stort minus, är priset. För 699:- borde jag få vad som krävs för att hålla spelet levande ett tag, men nej. Lägger jag däremot till 499:- köper jag loss ett säsongspass som ska ge mig alla bra multiplayerbanor och annat nödvändigt lull-lull. Bättre hade varit om det hade släppts en version med endast singleplayer, en med endast multiplayer, och en superduperultramegautgåva med båda två. Som tur är så kan man spela (bland en uppsjö av olika multiplayerlägen) med skuttdräkterna avstängda, ett läge där jag som traditionell, markbunden spelare känner mig betydligt mer bekväm.

Sammanfattningsvis; det hade varit extremt skönt att kunna skriva ”WOW VILKET SPEL!”, men tyvärr så är Call of Duty: Advanced Warfare inte seriens bästa version. Det försöker lite för mycket och har släppt glädjen där less is more. Lägg där till ett högt pris samt en hel del oförlåtliga buggar (som säkerligen kommer att patchas) så känns denna utgåva som ett nedköp från Black Ops II. Som tur är så håller spelet (trots mina hårda ord) en väldigt hög lägstanivå, och jag lär min vana trogen spela det fram till 2016.

Betyg 3/5

DELA
En man med många åsikter och onyttigt mycket kunskap om film.

LÄMNA ETT SVAR

Skriv kommentar!
Ange namn