eddd

Det var nästan på dagen en månad till min första triathlon. Jag och en polare var på LO Multisport ute på Orust för att serva cykeln och köpa lite utrustning inför vad som komma skall. Det var också samma dag som jag insåg att jag inte kunde ”crawla”. Vi hoppade rätt i ”plurret” för att testa våra nya våtdräkter. Alla löser ju det fram till badbryggan men hur fan skall man ta sig ”crawlandes” i genom ett helt lopp?

1

När jag gjorde Vansbrosimmet för några år sedan så överlevde jag med någon blandning av grod, hund och krampsim men kände nu att det var dags att lära sig på riktigt… Så senare på kvällen så plogade jag Youtube-klipp som en dåre.

Några dagar senare när träningsvärken släppt och de fem första sidorna av informationsvideos var slut så bestämde vi oss för att börja i bassäng och testa våra nya teoretiska kunskaper.

Som jag nämt tidigare så har jag fortfarande lite komplikationer från klätterolyckan och ryggmärgsskadan från förra året. Så med tanke på min situation behöver jag ett avskilt utrymme med egen dusch. Det är väl största anledningen till att man inte har hängt på badhus i det sista.

Nu hade jag dock ett mål, så det var på tiden att gå över den tröskeln.

Packade ned den nya våtdräkten, badblöjan och så begav vi oss mot Angered Arena. Deras nya faciliteter har precis allt, om ”olyckan” skulle vara framme. Väl där så skall jag säga att det är bra lökigt i våtdräkt inomhus ;) Med bristande kunskap och helt utan koll så satte vi igång.

Det bara inte kändes riktigt dåligt utan det syntes tydligen med för vi blev avbrutna av personalen som först fråga:

-”fryser du?” haha 

Sedan visade det sig att en utav tjejerna även var instruktör :) -”WIN!”

Efter två timmars slipande så började det i alla fall likna nåt. En ”highfive” och så var första passet avklarat. Väl hemma så slänger jag nöjt ut en bild på Instagram på dagens aktivitet.

2
Första kommentaren är från en av mina kusiner som frågar om jag skulle delta i Öloppet.

-”Vad fan är Öl-loppet? Det låter ju schyst”

Rätt in på google:

-”swimrun, jaha?! Åh fan!”

Det slutade med att jag vände mig till Henrik på Invictus som löste Göteborgsvarvet och som jag även sprang med och frågade om han hade någon kontakt.

Några mail fram och tillbaka så hade vi en startplats. Då var det var dags att prova på swimrun och så svepte man den heliga fredagsölen.

Polarn skulle iväg och jobba så jag fick ”låna” hans tjej som är lika spontan som en annan. Vi representerade ”team inspiredh” som ett duo lag i årets upplaga av Öloppet sprint. Så redan morgon efter så satt vi på färjan ut till Styrsö!

Jag tänker för mig själv att om jag löser detta så slår jag nytt distans rekord efter skadan och varje gång jag tar mig an nya utmaningar så tänker jag:

”Är det här gränsen går?”

Det är alltså 22km totalt, varav två mil löpning och två kilometer sim mellan öarna i bästkustens skärgård. Såklart är det inte samma utrustning som i triathlon utan man skall ha en Swimrundräkt, ”paddlar” och en dolme(orkar inte ens förklara)

…så jag fick låna till mig prylarna och den nya våtdräkten fick hänga kvar på galjen hemma. Vi sadlade om och kollade på varandra och skrattade:

-”Vad har vi gett oss in på?”
3

Några sista minuten tips av kusin, en ”före”-bild och så pang. Startskottet till något som jag i efterhand blivit helt frälst av. Vi drog iväg i en stor klunga och sprang mellan husen ned till hamnen för fösta simsträckan. Sedan var det gråt, skratt och action hela vägen in i mål.

Visst, mina tjugo skruv i fötterna gav sig till känna ganska snabbt men så fort det blev för mycket så var det dags för att simma och efter att rygg och axlar ville ge upp så skulle man springa igen. Det var helt enkelt det perfekta loppet för en annan. Ett av det härligaste och tyngsta minnet var helt klart när hela vår supportskara står och hejar, vad vi tror vid mål men så var det inte. Man sträcker på sig, ökar lite och får ”kicken” när någon skriker:

-”Det är bara tre kilometer kvar nu, kööör!”

4

Det var de längsta tre kilometer i mitt liv men så jäkla värt det när man haltar över mållinjen till ”Speakern” som säger:

-”Lag 238, team inspiredh, fortsätt att inspirera”

Mäktigt!

5

Jag får tacka Öloppet för ett bra arrangerat lopp och för att jag lärde mig i princip att ”crawla” här ;) När jag krossade båda fötterna och bröt ryggen i förra året så kunde jag inte ens i min vildaste fantasi föreställa mig att jag skulle kryssa mellan maneter, iklädd badmössa och vara ute och tävla i swimrun bara ett år efter.

Man skall fan aldrig ge upp, aldrig! punkt!

Tack Öloppet, Invictus och för all support av familj och vänner. TACK <3

-simma lugnt, @inspiredhofficial

DELA

LÄMNA ETT SVAR

Skriv kommentar!
Ange namn