hundr2
© Buena Vista © Nice FLX Pictures
huundra
© Buena Vista © Nice FLX Pictures

Med risk för att bli landsförvisad måste jag erkänna att jag tillhör den minimala skala som inte gillade boken.
Jag tröttnade efter ungefär en tredjedel, och har sedan dess inte hittat lusten att fortsätta läsa. Det är inte Jonas Jonassons fel, han har uppenbarligen skrivit en bok som lockat till vansinnigt många skratt. Jag har dock under många år varit ett stort fan av den finske författaren Arto Paasilinna, och handen på hjärtat så kändes Hundraåringen som en något blek kopia av något just Arto skulle ha kunnat göra bättre.

Med det sagt vill jag gå på nästa ämne av landsförvisningsdignitet – Robert Gustafsson.
För ett par år sedan skrev jag en text om hur trött och förutsägbar denne komiker har blivit, hur han år efter år spottar ur sig samlings-DVD efter samlings-DVD och turnerar landet runt och underhåller folkhemmen genom att parodisera sina egna karaktärer. Torsk på Tallin som är en extremt tragisk historia förtjänar exempelvis inte att decimeras till Mora Träsk-underhållning med dansbandet Rolandz. För att citera Filip och Fredrik – det är dags att ”mygga av”, inte Robert, men i all fall hans trötta karaktärsgalleri.

Då Robert Gustafsson redan har varit gubbsminkad i tv ett antal gånger var jag lite rädd för att hans porträttering av Allan Karlsson bara skulle bli ännu en Allsång på Skansen-sketch, men det var det inte. Han är duktig på att se förvirrad ut, sminket är helt klanderfritt, och jag har med andra ord inga direkta klagomål på Roberts prestation. Jag har heller inga klagomål på att det kommer en högbudgetproduktion ur Europas mest insomnade filmnation, det är fantastiskt roligt. Kul är också att svenskarna har hittat tillbaka till biograferna (över 1.5 miljoner biobesökare bara i Sverige, se listan över de största svenska biosuccéerna nedan).

När det kommer till själva filmen upplever jag den som ganska rörig. De historiska flashbackscenerna är väldigt snygga, men känns stundtals omotiverat inklippta. Vissa karaktärer, framförallt antagonisterna, känns ibland som vore de hämtade ur en Åsa-Nisse-film, och dialogen är typiskt svensk. Trots detta måste jag ändå säga att det är en underhållande film och jag hyllar som sagt Robert Gustafssons prestation.

Handling:
Allan Karlsson (Robert Gustafsson) hamnar efter ett långt och händelserikt liv på ålderdomshem där man förbereder firandet av hans hundraårsdag. Men Allan som inte är intresserad av något firande smiter istället ut genom fönstret och hamnar mitt i ett äventyr där ett kriminellt gäng, en väska full av pengar, en elefant och en inkompetent polis är inblandade. För de flesta hade detta förmodligen varit livets största äventyr, men för Allan som har en minst sagt explosiv bakgrund och spelat en nyckelroll i några av historiens viktigaste händelser är det ungefär som vanligt. För Allan är det helt enkelt så att ”det är som det är” och bara han får en sup då och då så får det ”bli som det blir”!

Som vanligt lottar vi ut några ex av filmen, och denna gång har vi tre uppsättningar med filmer signerade av Robert Gustafsson, samt tre pocketversioner av Hundraåringen! Tre lyckliga vinnare får varsitt paket med bok + film hemskickade, allt ni behöver göra är att svara på frågan nedan och maila in svaret till [email protected] senaste fredagen den 2/5.

Vem har regisserat filmen Hundraåringen som klev ut genom ett fönster och försvann

1, Mikael Håfström
2, Måns Herngren
3, Felix Herngren

De tio mest sedda svenska biofilmerna genom historien sedan mätningarna startade 1963/1964:

1. Sällskapsresan (1980) – 2 038 589 biobiljetter sålda
2. Att angöra en brygga (1965) – 1 955 725
3. Emil i Lönneberga (1971) – 1 652 791
4. Ronja Rövardotter (1984) – 1 645 776
5. Utvandrarna (1971) – 1 585 042
6. Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann (2013) – 1 561 562
7. Tjorven och Skrållan (1965) -1 545 405
8. Sällskapsresan II – Snowroller (1985) – 1 538 958
9. Den ofrivillige golfaren (1991) – 1 525 347
10. SOS – en segelsällskapsresa (1988) – 1 501 982

(PS. Om ni är sugna på att läsa några av Arto Paasilinnas böcker får ni här ett par titlar för att hjälpa er på vägen: Harens år, Kollektivt självmord, Hoppsan jag är död, De hängda rävarnas skog… Gillade ni Hundraåringen kommer ni älska dessa)

DELA
En man med många åsikter och onyttigt mycket kunskap om film.

LÄMNA ETT SVAR

Skriv kommentar!
Ange namn