rain

För några månader sedan fick jag i uppdrag att recensera det senaste tillskottet till den ständigt växande högen av spel baserade på Tom Clancys universum. För er som tror att Tom Clancy är ett spelföretag eller en utvecklare tänkte jag inleda med en väldigt kort resumé av mannen vars namn idag sitter fastsvetsat hos gamers över hela världen.

Först och främst: Tom Clancy dog 2013. Ledsen att göra er besvikna. För mig träffade hans död ganska hårt då jag i min barndom plöjde några av hans litterära verk, plus att filmerna om antihjälten Jack Ryan alltid garanterat bra storys och bra action. Clancys första bok var The Hunt for Red October som kom ut 1984 (filmen med samma namn kom 1990) och den följdes av åtskilliga tegelstenar om spioner, kärnvapen och korruption. 1998 kom boken Rainbow Six som tillsammans med det första spelsläppet med samma namn utgjorde startskottet för spel vars titlar inleds med ”Tom Clancy’s” (idag består Rainbow Six-serien av 18 titlar). Utöver Rainbow-serien finns det även ett gäng Splinter Cell och Ghost Recon samt en handfull andra titlar.

Vad alla dessa spel (och delvis alla böcker och filmer) har gemensamt är strategi, samarbete och förmågan att attrahera en något mognare publik än exempelvis Battlefield, Counter Strike och Call of Duty. Den senaste upplagan, Rainbow Six Siege drar just strategi och samarbete till sin spets. Värt att nämna först är att det är ett multiplayerspel. Det finns några alternativ för den som saknar internetuppkoppling, men de är främst till för att lära sig de olika karaktärernas egenskaper och samla renown (vilket är valutan du låser upp karaktärer och diverse vapentillbehör med), jag kommer därför beskriva multiplayerläget och strunta i de andra.

Jag vill även kortfattat förklara varför jag skriver recensionen nu och inte när spelet släpptes eller när vi fick tillgång till betaversionen. Spelsläpp som utannonserats ett år i förväg är inte färdiga när de första bilderna släpps. De är inte heller färdiga när spelbara betaversioner släpps. Därför är det mer eller mindre kutym att alla stora titlar innehåller frustrerande buggar som ibland kan göra dem ospelbara. Det är frustrerande att spela ett halvfärdigt spel och det ger inte någon rättvisa (även om man kan skrika sig hes på att de borde ha gjort klart det innan det släpptes) att skriva om något som alla vet kommer behöva fyra stora uppdateringar innan det är ok. Nu är de största buggarna åtgärdade, även om det lite då och då händer att det tar åtskilliga minuter innan vissa matcher kommer igång och då det ibland verkar som att vissa spelar svävar eller att även den minsta skillnad i uppkoppling gör att du blir skjuten redan innan du sett motståndaren.

Upplägget i spelet passar mig perfekt. Spelare med hoppaduckaskjut-stilen har ingenting att hämta, inte heller quick scope-spelare. Istället är det ovan nämnda samarbete och strategi som vinner matcher (och såklart lite tillfällig tur). En match består av två lag, ett som försvarar och ett som attackerar (max fem spelare i varje lag). Det försvarande laget börjar varje match med att rigga fällor, förstärka väggar och på andra sätt hitta försvåra för de som attackerar. De som ska attackera börjar istället varje match med små drönarkameror, med vilka de ska hitta det objekt de ska rädda, förstöra eller ta över. Först till tre vinster i samma match vinner och man turas om att attackera eller försvara.

Det finns en uppsjö av karaktärer att välja mellan, samtliga med en unik förmåga vilken kan bestå av termitplasma som kan äta sig genom väggar, enheter som stör ut elektronisk utrustning, skottsäkra sköldar och så vidare. Var för sig är dessa egenskaper bra, men med rätt strategi och ett bra samarbete vinner de matcher.

Upplägget är som sagt tilltalande för den som hellre smyger runt och vinner på att vara smart än för den som springer in och skjuter på allt den kan komma över (även om den spelstilen ibland kan funka). Vad som är mer tilltalande är att hur de valt att lägga upp matcherna. De olika spellägena varier från match till match och det gör även motståndarlagen (om inte en majoritet röstar för att möta samma lag en gång till). Det går även relativt smärtfritt att sparka ut spelare som finner det roligt att döda sina egna lagkamrater eller tror att mikrofonerna bäst används för att skrika könsord eller pruttar. Annars är det genomgående välbalanserade egenskaper lagen emellan och matcherna svänger ofta rejält mellan övertag och underläge.

Förutom tidigare nämnda buggar som startade rejäla hatstormar på Ubisofts forum kan jag tycka att DLC-upplägget är i det snålaste laget. Den första uppdateringen bestod av en bana och två nya karaktärer, vilket känns fjuttigt jämfört med exempelvis Call of Duty som har en vana att släppa minst fyra kartor per DLC. Det finns även ett gäng buggar kvar (som kontinuerligt åtgärdas) vilket drar ned betyget lite såhär tre månader efter release. Trots dessa är jag hooked och kommer att spendera åtskilliga kväller med att sätta ut björnsaxar, spränga väggar och smyga upp bakom ovetande amatörer.

Tom Clancy’s Rainbow Six Siege
PC/XBox One/PS4
Multiplayer/Single Player FPS
Release: 1/12 2015.
Utvecklare: Ubisoft
Åldersgräns: från 17 år.

Betyg: 4

DELA
En man med många åsikter och onyttigt mycket kunskap om film.

4 KOMMENTARER

  1. Bra recension. Gillar det du skriver om björnsaxen men hade gärna sett att du gick in mer i detalj på vapenarsenalen. Är slangbella ett alternativ?

    /Mannen med stålkulorna

    • Kul att höra! Slangbella hade helt klart varit ett spännande vapen i arsenalen och jag ska framföra era önskemål, även om det trots dess effektivitet vid gisslansituationer i norra Sverige internationellt mest förknippas med seriefigurerna Bart Simpson och Dennis (det är lite töntigt).

      Var rädd om kulorna och tack för din fråga!

LÄMNA ETT SVAR

Skriv kommentar!
Ange namn