smartphone1
hands texting with mobile phones in cafe

Av ren reflex drar vi fram mobilen ur fickan, tar en titt på Instagram, scrollar ner i ett ändlöst Facebook-flöde, Snapchattar lite av bara farten, knäpper en selfie och frågan är varför? Det sker per automatik, precis likt en ful vana. Osmakligt nog i alla sammanhang, såväl som när vi är själva eller med sällskap. Man skulle nästan kunna tro att det är vår bästa vän (ytligare polare må vara svår att finna).

I stunder då ens intresse och uppmärksamhet bör läggas på exakt allt annat som nuet har att erbjuda finns den där i handen. På middagar, i bilen, festen, bion, utflykten, semestern, sängen, skolan, jobbet (läs: överallt och hela tiden). Vi distraherar oss själva och glömmer av det som betyder något, varandra och nuet.

Vid årskiftet som var skrev jag en krönika. En krönika om vårt nutida förhållande och beteende gällande nyttjande av smartphones.  I samband med att jag skrev krönikan vid nyår gick jag tillbaka ett decennium i tiden och lade åter vantarna på den klassiska Nokia 3310.
Med en sådan kan man ringa och svara. Fantastiskt. Under en period på två veckor använde jag den gamla luren ihop med en Sony Walkman CD-Freestlye. Nostalgi. Den tiden gav perspektiv.

Istället för att suga in nuet och vår omgivning väljer vi att lägga onödigt hög fokus på ett digitalt manér. Ett behov av nyhetsflöden och bekräftelser. Hur många ser man inte med gamnackar i större sällskap där poängen troligtvis varit att träffas och umgås, inte för att undvika och agera självupptagna. Usch! Självklart så har den multifunktionella mackapären många fördelar, appar och tjänster som underlättar i vardagen. Men i det stora hela stjäl den mest våra personligheter.

Att lägga sin smartphone på hyllan för ett tag innebär också att stanna upp, tillåta sig själv att tänka, värdera och analysera på ett annat vis utan yttre lättillgängliga distraktioner. Man upplever en högre närvaro som gör gott för själen. Ett nytt tänk bär jag med mig men likt förbannat slinker jag dit och är ofta en av dom trots allt. En av dom där med gamnacke i samband med att jag umgås med vänner. Dvs en dålig människa, det vill jag ju inte vara!

Nu är det Juni – då skall man vara ute och leka, samla på minnen, bemöta spontant folk, uppleva liksom leva i nuet – i praktiken till fullo. Det skall jag i alla fall, dags att återgå till verkligheten igen. Tillbaka till 3310:an – den gör mig mer levande.

Man behöver inte uppdatera om vart man är och vad man gör hela tiden, det räcker att bara vara och bara göra. Unna dig ett värdefullt sommarlov från din smarta telefon, ett klokt val i dagens machogryta som kommer bidra till välmående och en mer givande tillvaro. Testa själv?

”Dagens teknologi för de personer som är långt ifrån oss närmare men de personer som är nära oss längre ifrån”

DELA
Är en äventyrlig världsmedborgare och ett energiknippe som ofta ler åt inget alls. Högskoleutbildad copywriter med en förkärlek till ironi. "Det finaste och mest värdefulla man kan ge en annan människa är sin tid, glöm aldrig det" @leggeluring

LÄMNA ETT SVAR

Skriv kommentar!
Ange namn