SAFARIHIGH

Att resa och uppleva gillar vi alla. Det finns mycket att se i världen, kulturer av berika sig med, människor att möta och platser som förgyller. Vissa resor smälter lätt ihop med varandra, de där klassiska sol- och badresorna som bjuder på värme samt en och annan god bit mat, men ett minne för livet blir det sällan. Sen finns det andra former av resor, de som man aldrig glömmer. De där äventyren som är något utöver det vanliga som innehar passion av hög nivå! Att sväva iväg till kontinenten Afrika, besöka landet Tanzania och ta del av ”The wild life” ute på savannen i form av en spektakulär safari. En sådan upplevelse är värdefull, underbar och helt enkelt fantastisk i många bemärkelser för det är kul med djur som inte är i bur!

Afrikasafari.se var researrangören som i samarbete med Zaratours stod för en paketlösning.

Det vill säga flyg, boende, safari, transport och mat. Fyra nätter, fem dagar med kikaren tätt sluten mot ögonen för att ta del och se vad det vilda livet kunde erbjuda. Tanzania, vars safari troligtvis är den bästa som går att finna i världen där över 25% av landets yta är skyddad natur i form av National Parker. Öppna savanner, enorma Baobab-träd, fräcka vulkaner, mäktiga floder, förtjusande sjöar och våtmark följt av tillhörande regnskog. Nog allt väntade en upplevelse som skulle heta (safari) duga.

Efter en behaglig flygresa var dags att landa (brukar allt som oftast gå till så). Kilimanjaro Airport var vår slutdestination. Vi bemöter vår guide som visar sig vara en riktigt skön karaktär med en röst hämtad från en bättre actionfilm, något som förde tankarna till Jurassic Park vilket gjorde stämningen i jeepen ett par snäpp vassare än väntat. Under sju år hade han agerat safariguide och sade sig kunna alla vägar, stigar och gyllene spots.

bil

Vi åker direkt till Highwiev Hotel som med tanke på namnet inte helt oväntat ligger på en kulle med schyst utsikt över så kallade ”coffe farms”. Ett härligt och bekvämlighet boende med tillgång till både pool och pooltable. Någon safari blir det inte till dagen i ära men efter flygresan var det inte helt fel att slå sig till ro, suga in atmosfären och avnjuta en stor kall av fabrikatet Safari passande nog. En skön inledning på det som komma skulle! Hotellet hade en stor matsal med ett bra utbud från deras buffé. Det är snyggt och allmänt fräscht med möjligheter till trevliga sällskapsaktiviteter, spel, biljardbord, lounge, bar, wifi, tv-hörna.

snuuuuus

Följande dag är det dags, jeepen kan rulla iväg kl 09 och vi beger oss mot Ngorongoro (vilket är en National Park som bland annat innehar en gigantisk krater). Det tar några timmar innan vi når dit, vi stannar till på en utkiksplats. Det är fantastiskt, senast jag beskådade en sådan vacker vy måste nog ha varit för 16 år sedan (då jag infann mig på exakt samma plats).

Det är dock Serengetis National Park som skall stå för äventyret de två första dagarna, utkiksplatsen och vår glädjande syn kommer att upplevas från närmare håll senare.
Vi anländer snart till den tilltänkta parken (nog för att vi snackar djur men en djurpark likt Kolmården är inte de jag talar om när jag använder termen park/parker).

Serengeti! Smaka på ordet för en sekund. Till en början åker vi på en ganska schyst grusväg (i afrikanska mått) och får beskåda giraffer, zebror och bufflar i mängder. Känslan är stark och fylld av passion för det vilda. Det är nu det hela börjar…

zebra

giraff

I vårt paket ingår det även ett besök hos Masai-folket och deras by. Inget ont om detta folkslag men konceptet med att besöka byn blir väldigt tillgjort. Vi blir mottagna av en Masai som berättar lite kortfattat om hur dom lever, bor och agerar som i sin tur för oss vidare till en uppvisning där de dansar likt på beställning. Efter att de hoppat klart får vi kika in i ett hem, besöka deras lilla skola där ett dussintal kids sjunger och räknar till 100 för oss. Därefter får vi förfrågan om vi kan tänka oss att köpa något innan vi beger oss vidare, han frågar oss ca 10 gånger för att vara på den säkra sidan. Kontringen blir istället att dela ut vardera penna till kidsen då jag valde att ta med mig en kasse för att förgylla med det lilla. Besöket i denna by kunde kvittat men barnen blev ju glada så ingen fara på färden.

Tillbaka i jeepen, tillbaka till (o)verkligeheten!
Vi lämnar ganska snart de välfungerande grusvägarna och kommer in på savannen. Wow!
Snacka om att vara ute i det vilda och det dröjer inte länge innan vi finner två granna lejonhoner på en klippa. Eller rättare sagt vår guide finner dessa, från långt håll. Precis som han sa verkar han kunna sin sak och att direkt få beskåda dessa underverk till djur är mäktigt.
Vi cruisar runt bland buskage och vildmark. Får syn på mängder av djur, fler giraffer som betar högt upp bland träden, vackra zebror trots deras färgskala, babianer längs med stigarna vars tänder och flin inte direkt får en att vilja kela. Innan vi anländer till vårt Serengeti Wild Camp hinner vi givetvis också att se en hel del elefanter som långsamt lunkar sig fram i godan ro.

träd

Boendet ifråga är troligtvis det mest fascinerande jag övernattat i. Det ligger i den centrala delen av Serengetis National Park i ett område som kallas Serona. Med hjälp av tjugo tält i model större har campet en aura som är så naturlig att man nästan kan ta på harmonin som infinner sig. I dessa ”tält” som är ordentligt utröstade finner man till en början en liten ljuvlig lounge med två schysta fåtöljer och ett lägre bord där man sannerligen kan avnjuta sitt morgonkaffe eller snus för den delen i samband med att man kikar ut i det vilda när gryningen infaller. Sängarna består av antalet två och är i klass med den du har hemma. Ett badrum finns också i vardera tält med dusch, toalett och inte minst ett skrivbord ifall man skulle få för sig att diktera sina memoarer efter väl utförda behov. Klockrent boende! Man trivs som aldrig förr och personalen är så där välkomnande man bara kan vara. Det finns också ett större tält, låt oss kalla det för restaurangtältet. Väldigt cozy där långsidan är helt vidöppen för insyn liksom utsyn (säger man så?). Maten som serveras är riktigt bra precis som bemötandet. Enligt regelboken skall man vara i säng efter kl 22 och inte gå ur tältet förens 06 på morgonkvisten.

Foto: Christoffeer Sjögren

Det finns nämligen djur i trakten och de vore ju onödigt att bli lejonföda på cupen.
Vi spenderar två fantastiska nätter på detta ställe, önskar att det vore fler. Trott eller ej så finns det även tillgång till mobilt wifi (oklart om det är en bra tillgång eller onödig service med tanke på vart man befinner sig, kanske vore det än mer harmoniskt utan möjlighet till sådana nymodigheter vad vet jag). Vill man koppa upp sig så går det, var egentligen det jag ville säga.

Under de bägge kvällarna väljer jag att hänga gött med personalen efter middag. Vi skrattar glatt och dela erfarenheter, snacka om allt och inget till ett gäng öl. Självklart så dricker vi ölen vid namn Serengeti, vad annars? Det är alltid kul att diskutera med folk från andra världsdelar och länder! En fråga som ploppar upp är hur många fruar jag har. Då jag inte besitter en fru ligger jag verkligen i lä då de andra grabbarna berättar att det har ett par stycken. Jag älskar det verkligen, inte konceptet med flera fruar utan att vi människor på något vänster förenas i våra olikheter utan att det för den sakens skull behöver uppstå någon form av kulturkrock. En av vakterna följer mig till tältet runt midnatt, man hör ljud från både lejon och hyenor. Min security guard är välutrustad med en ficklampa (känns safe). Han lyser mig fram på den lilla stigen men stannar plötsligt till. ”Look over there” han visar med ficklampan och visst ser man reflektionen tillbaka från ögonen av inte ett utan tre tycken kattdjur ”Thats Hyenas man”. Fan vad coolt! Dom står verkligen där, man skulle lätt kunna tro att jag gör i brallan vid tillfälle men så är inte fallet (jag lovar). Hyenorna försvinner efter att vakten flashat dom, jag smiter in i tältet och kryper under täcket. Ljuden som uppenbarar sig där utanför är påtagligt intressanta. Jag känner ett leverne i nuet likt aldrig förr och tanken slår mig ”nu är jag långt hemifrån” men jag gillar de.

Foto: Monne46

Serengeti levererar verkligen! Under de två dagar vi brummar runt får vi bland annat se leoparder som vilar med svansarna lätt svingandes uppe i träden. Världens snabbaste djur får vi också en glimt av, geparden! Med en hastighet av hela 114 km/h kan detta kattdjur ta sig fram, imponerande. Vi besöker även en ”Hippo-pool” som är precis som det låter, en vattendrag där flodhästarna håller till, och som dom håller på. Uppskattningsvis över 100 flodhästar i samma skit, bokstavligt talat. Dom bråkar för att få plats och de stinker, vilken odör. Men det är också ett skådespel av dess like. Innan vi lämnar Serengeti för den här gången har vi hunnit att beta av 4/5 på listan av The Big 5!

Lejon, vattenbuffel, elefant och leopard kan vi sätta en bock på med den beryktade ”Black Rhino” saknas fortfarande.

Foto: Monne46

Foto: Monne46

Foto: Monne46

Nästa anhalt är Ngorongoro, som vi åkte förbi på vägen men då endast stannade till för en snabba titt på dess utkiksplats ner över den enorma kratern. En tidigare vulkan som var verksam innan Jesus gick på vattnet. Ner i kratern skall vi och en bättre rubrik för ändamålet vore ”Jakten på den svarta noshörningen”. Det vill säga den sista att bocka av på lista av Afrikas stora fem giganter till bestar. Att glida runt i kratern är speciellt, det känns som att man är en av rollerna i den klassiska filmen ”Jurassic Park” härligt nog. Vi är på jakt, med spänning och kikaren i högsta hugg. Zebror och Bufflar ser vi i vanlig ordning, inte minst antilooopen som visar sig om och om igen (det där var en ordvits och jag ber om ursäkt ifall den inte gick hem). Terrängen är varierad, från öppna ytor till färgsprakande vegetation med träd och livfulla apor. Då vi åker på en av de mindre vägarna råkar vi ut för ett roadblock, ett större träd blockerar vår framfart (nämnde jag något om Jurassic Park-feeling?).

Slutligen ser vi den, den svarta noshörningen. Tyvärr är det från långt avstånd så kikaren är mer eller mindre ett måste för att urskilja att det är djuret vi söker, den där enhörningen.
Vi ser den inte perfekt men vi ser den, en higfive med guiden är ett faktum och The Big 5 är spikad.

Foto: Christoffer Sjögren

Vi återkommer till Highview Hotel för en sista natt, relaxar och känner en tacksamhet för äventyret vi är med om och får bevittna. Vår sista safari-dag innebär ett besök i National Parken Lake Manyara. Jag hade gärna skrivit om en rafflande story kring en rafflande fight mellan djur som slet för sina liv likt en sekvens hämtade från Animal Planet men det händer ta mig fan inget alls. Lunchboxen från hotellet smakar bra i vilket fall och vi är minsann nöjda och belåtna med allt vi varit med om. En resa på ett par timmar till flygplatsen Kilimanjaro Airport men innan vi svävar iväg tar vi tillfället i akt att dela ut matlådor till kidsen på gatan. Lyckades få med (stjäla) ett par 2-3 boxar för att ge till behövande. (Har haft en förkärlek till Robin Hood sedan barnsben). De blev också utdelning av en jäkla massa pennor (tack till mor som skickade med mig en kasse). När utdelning av dessa slag sker finns det också risk att tumult uppstår (märkte jag). En grupp på kids av antalet åtta blev snabbt tjugoåtta, pennor fanns till alla och mer därtill men självklart räcker det inte med en (jag förstår dom). Det uppstår en mindre fight och något svenskt kösystem har jag svårt att lösa, inga nummerlappar har jag heller. En av kidsen är mycket större än de andra, efter att alla fått minst varsin penna ger jag över säcken med de resterande till ”The big guy” som får uppgiften att dela ut resten och han verkar ha en viss respekt då uppgiften ser ut att lösas, en riktigt Baws ur mina ögon sett.

Foto: Christoffer Sjögren

Foto: Monne46

bawslinne

Foton av Monne46 & Christoffer Sjögren

LÄMNA ETT SVAR

Please enter your comment!
Please enter your name here

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.