baws10

Tatueringar. Snyggt enkelt och smärtfritt, eller? Kanske inte. Men vad är det egentligen som gjort att en av världens allra äldsta och ädlaste utsmyckningskonster blivit så omtyckt och framförallt, så pass vanligt att det numera syns i varje unket gatuhörn? Baws har dammat av böckerna för att upplysa dig om historian och symboliken bakom dessa populära plågerier.

Tatueringar har länge varit mer än bara ett tillfälligt mode. En tatuering ska vara genomtänkt. Man skaffar helt enkelt inte bara en blaffig nazigadd på bröstet sådär på måndagsmorgonen innan din oerhört viktiga arbetsintervju. Förhoppningsvis (men det finns ju alltid puckon.)

Att låta något vackert motiv eller text pryda sin kropp är inget nytt. Tro det eller ej. Sedan grottmän valde kvinnor genom att banka dem i huvudet med första bästa träklubba och släpa hem till ”cribbet” har också tatueringar funnits med i bilden. Under denna tid var vi förskonade från fula Kinatecken som inte alls betyder ”stor och stark”, som du egentligen trodde, utan ” jag gillar småpojkar”. Tack gode Gud. Istället bar männen stolt sina gaddar som bestod av inristade streck när man fällt en ilsken brunbjörn eller två. Ju fler hjältedåd för stammen, desto fler tatueringar, enkelt va?

På varmare breddgrader fanns urtidens tatuerade hunkar som fick kurtisanska flickhjärtan att bulta hårt. Faraoerna. Hade Ferrari, Bugatti och Porsche haft återförsäljare i Egypten 200 f.Kr, så hade Moses och öknens guldgossar definitivt cruisat i dessa vrålåk. Men eftersom (tyvärr) Jesus föddes före hjulet så var herrarna tvungna att vinna kvinnohjärtan- och sina gudars –på helt andra vis än pråliga bilar, och det är här tatueringarna kommer in i bilden. Faraoerna var – förutom sin förkärlek till gyllne utsmyckningar- även själva utsmyckade med diverse tatueringar. Vill man vara riktigt fräck kan man nästan påstå att det var här chestpieces och fullsleaves allra först kom till. Att man vet så pass mycket om Faroernas skrämmande bakteriehärdar till tatueringar (tänk infektionsrisken) kan endast förklaras med mumifieringen stackarna var tvungna att utstå. Vem vill liksom bli insvept i toalettpapper efter sin död?

På andra sidan Atlanten, i Amerika (innan cowboyen kom och pang pangade/söp ihjäl stackarna) hade indianerna länge brukat tatueringskonsten för många ändamål. Allra vanligast var självklart att skrämma livet ur sina stackars motståndare med sina fruktansvärda krigsmålningar som tatuerades lite här och var för att visa hur jävla macho du var. Här räckte inte en tomahawk inte. Och när det kom till kvinnorna hade stackarna de inte mycket lättare. Inte ens en tipi i storlek large var gott nog åt kvinnorna. Svårflörtade jävlar. Det var hårda tider och tag för att få till det för de stackars vildmännen. Speciellt då du i princip sågs som könlös så länge du inte var tatuerad. De stackars obefläckade männen fick inte ens vara i fred i efterlivet då tokarna menade på att du minsann skulle gå vilse om du inte var tatuerad. Otroligt, men så tragiskt sant.

Något att tänka på till nästa gaddningstid kanske?

LÄMNA ETT SVAR

Please enter your comment!
Please enter your name here

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.